Etikettarkiv: verklighet

Om att läsa

Det där med att läsa … Jag tycker att det är intressant. Vem läser? Och varför läser man? Du som läser det här har säkert en miljard bra svar, precis som jag själv. Det finns ett otal fördelar.

Kanske, eventuellt någon liten nackdel – om man börjar läsa tidigt så är man kanske, eventuellt lite väl okritisk. Man kan ju till exempel leva ett helt liv  i besvikelse för att väldigt lite av allt det som händer i en bok aldrig händer i verkligheten. Man kan få för sig att den enda, riktiga kärleken är den som kommer på en vit häst, räddar en från torn av olika slag, gör en till prinsessa, visar världen, drar ut stolar, tittar på en med hjärtan i ögonen, ser till att det ligger rosenblad på vägen till sängen där man sen ska ha pikant sex med piskor och ögonbindlar. Allt i ett rosa skimmer. För så är det i allt från Askungen till Fifty Shades of Grey. Där finns inga illaluktande soppåsar, dammiga strumpor eller inställda pendeltåg.

Huvudpersonen i en bok (för all del i en film eller TV-serie också) är ju liksom huvudperson i allas liv. Och det är man ju aldrig i det riktiga livet. Kan det vara därifrån bekräftelsebehovet kommer? Man vill ha sin egen bok, film eller TV-serie. Där man är rik och aldrig nånsin har tråkigt. Om man reser så sitter man aldrig på en flygplats i sex timmar och väntar, nej, det hoppar man över. Om man promenerar från lyxaffären hem till slottet så beskrivs aldrig den promenaden som vindpinad med småspiksregn. Är det konstigt att man kan känna sig besviken på det riktiga livet? Och är det konstigt att man flyr till böckernas värld? Eller filmens, TV-seriernas och glamourtidningarnas.

På samma sätt som man kan tro att allt som är ”gott” är rosaskimrande, så kan man ju tro på det onda också. Styvmödrar kan inte ha det lätt. Så som de beskrivs överallt. Och alla onda tyskar utan kontraster. För det måsta man ju säga att till och med ryssar är mer nyanserat beskrivna. Där finns de jätteonda, politiska ryssarna och sen är det de stackars fattiga ryska torggummorna.

Och banditer som bara för nöjes skull stjäl och dödar. För att inte tala om alla spöken, övernaturliga krafter, varelser från andra solsystem och häxor som alla lätt kan läggas tll i paketet med andra onda – de redan nämnda tyskarna, ryssarna och styvmödrarna.

Det finns så mycket att vara rädd för.

Hur är det att leva i en ”sann” värld? Utan alla de där hittepåhistorierna med väldigt lyckliga eller olyckliga slut. Det kan man fortsätta undra. Är det där man lever här och nu?

*”Man” är inte nödvändigtvis jag.

Överkurs för den som vill läsa mer om att läsa finns här. Det handlar om huruvida man ska tvinga killar att läsa eller inte.

Och där har jag en kort kommentar – läser eller läste de du ser eller såg upp till, så läser du. Kom ihåg att du kan vara en person nån annan ser upp till. Alltså – LÄS!