Etikettarkiv: lyssna

Handen i fickan …

Nu har Veronica Maggios skiva varit ute i en vecka. Jag har lyssnat. Här kommer en sorts recension.

Förväntningarna var höga. Jag har lyssnat så mycket på ”Och vinnaren är …” och ”Satan i gatan” och tycker mycket om båda skivorna. Spännande att Salem al Fakir har producerat. Är också lite intresserad av vilka låtar Dante kommer att sjunga med mest i framöver!

Mina första reflektioner är att varje låt har partier som jag verkligen gillar. Överraskas av.

Ibland är texterna mer än lovligt simpla. Men jag gillar det ändå. Emellanåt är det nåt 60-/70-taligt över alltihop. Som jag tycker om.

Igår grät jag när jag lyssnade på ”Låtsas som det regnar”. Älskar det klassiska, texten och när hon sjunger ”fasa-a-a-der”. Just den lilla biten jag höra om och om igen. Att jag grät berodde nog mest på att jag var väldigt trött och att det där klassiska tillsammans med det nakna sättet att sjunga på blev lite för mycket.

Det svagaste spåret är ”Hela huset” med Håkan Hellström. Det kan ju kanske bero på att jag är ointresserad av honom. Tycker han sjunger tråkigt. Och i den här låten så sjunger de inte alls tillsammans. Däremot så sjunger Veronica jättebra! Och texten är bra. Men är lite ”Jaa – va kul. Håkan – det är klart att du ska vara med på min skiva. Men nu ska vi snart avsluta inspelningarna och jag hinner inte skriva ytterligare en låt. Men vänta, du kan ju sjunga den här texten i den där låten som aldrig lyfte med bara mig. Här har du några rader. Yl on! Ja. Jag är full när jag kommer på det här. Sen kan jag inte säga nej. Attans.”

Tycker också att ”I min bil” låter som en blandning av nåt från det som Eva Dahlgren och Anders Hillborg gjorde + Kate Bush. Det gör inget. Gillar båda. Allt i ett här liksom!

På det hela taget tycker jag om den här skivan. Jag kommer att lyssna på den ofta. Och det ser jag fram emot!

Grattis!

Tack!

Lite mer här och nu

Jag tar mig tid att bara vara alldeles för sällan. De naturliga tillfällena låter jag passera. Som när jag tar mig mellan olika platser, oavsett om det är med tåg, buss eller om jag promenerar. Alltid hörlurar i öronen. Med podcast eller musik. Om jag läser en bok medan jag färdas så lyssnar jag på musik. Lyssnar jag på en podcast är jag åker kommunalt så spelar jag nåt av de där spelen som jag låtit ta över mitt liv – Candy Crush eller Pet Rescue.

Nu har jag bestämt mig för följande:
Läsa mer – ok att lyssna på musik samtidigt (för att lyckas med koncentrationen när man åker kommunalt).
Podcastlyssning – medan jag promenerar från tåg till jobb eller tvärtom.
Spel – aldrig. En månads uppehåll från och med 1 oktober.

Vänta? Vad hände? Fick jag mer tid för allmän reflektion? Nej. Vad i helvete? Kanske vill jag inte ha det?

Enda stunden jag verkligen inte gör nåt annat än att tänka är när jag duschar på morgnarna. Kanske är det därför jag är så fiffig då? För att jag bara är med mina tankar? Men tio minuter varje dag, räcker det verkligen?

Ska fundera ett varv till. Men jag ska i alla fall lägga av med spelen. Ett beroende som är idiotiskt!

Till sist – jag är fullt medveten om att det här borde ligga under kategorin ”Lyxproblem”.