Etikettarkiv: läsa

Bokad

Känner du till Booked? Jag har varit med där ett tag och fått skott på en bok hittills. Det var tyvärr en skitbok, men nu är det dags igen! Jag ska läsa ”Fyren mellan haven” av M.L. Stedman. Hoppas den är bra.

Tacksam är jag i alla fall, för nu ska jag börja läsa igen. Har haft ett uppehåll av nån anledning. Böcker har jag, men lusten har sviktat.

Köpte två lättlästa böcker igår. Tror jag. Ja, att det var igår vet jag säkert, det är mer lättlästheten jag är osäker på. ”Läsarna i Broken Wheel”börjar bra, så det blir bra nöjesläsning. Sen står ”Fördelarna med en kollaps” på tur.

Nejmen tänk om jag skulle gå och lägga mig och läsa en kort stund innan jag somnar som en stock. Lite som jag gjorde på tvärbanan idag. Sov djupt mellan Liljeholmen och Mårtensdal. Rena rama turen att jag vaknade. För jag skulle ju gå till naprapaten. Tror inte att jag behöver gå dit mer. Very good. Min naprapat är fantastisk. Och fullbokad.

Ett sommarminne från barndomen

Det jag minns allra bäst från barndomens somrar är att sommarlovet var så långt. Och att man inte riktigt fick ligga inne i sängen och läsa (Jag är en varulvsunge, Bladen brinner, Agnes Cecilia en sällsam historia, Bröderna Lejonhjärta. Eller Grottbjörnens folk.) om det var fint väder.

Men. Ett starkt minne är följande -

Jag är hos mormor och morfar i Halmstad. De bor i en villa med balkong längs långsidan på baksidan av huset. Balkongen har en grön filtmatta som fäller när det har regnat. Jag sitter på en tältsäng och leker med Barbie. Mormor och morfar sitter inne och tittar på Wimbledon. Dricker kaffe. Mormor tar en sockerbit mellan läpparna innan hon dricker.

Nu sitter jag här och leker med Barbie som har grått hår, lugg och böjliga armar och ben. Hon kostade 50 kronor i leksaksaffären i Halmstad. Dyr som fan. När vi kom ut ur affären sa morfar att jag var skyldig honom 50 kronor och jag fick råångest. Fattade inte hur jag skulle kunna få ihop så mycket pengar. Sen sa han att han bara skojade. Men lite av den stora glädjen med den fina dockan var borta. Jag skämdes. Det gjorde nog han också. Jag har en Ken också. Och en Mary Quant-docka med stort, ljust hår och runt ansikte. Ingen Skipper.

Jag hör kommentatorerna prata om Björn Borg och Arthur Ashe och McEnroe som litegrann ser ut som Garfunkel i Simon and Garfunkel. Mormor går på toaletten. På vägen dit visslar hon nästan ljudlöst och om hon tänder lampan på toan så kommer radion att sättas igång. Morfar har fixat det så. Det luktar Old Spice på toaletten och där hänger mormors gröna, lurviga morgonrock från Amerika. Det är den finaste morgonrock jag sett. Hon har ett par guldsandaletter som jag snart kan ha också.

Jag hoppas att Tina som bor i huset bredvid ska komma till vårt ställe i häcken mellan husen sen. Jag har det nog lite trist. Hoppas att tennisen inte drar ut för mycket på tiden, då kommer mormor aldrig igång med pannbiffarna som vi ska äta till middag. Slutar leka med Barbie och börjar läsa en av många Jolly-böcker. Jag är jättesolbränd och har vitt hår. Hoppas att vi åker till Tjuvahålan och badar i morgon också.

Om att läsa

Det där med att läsa … Jag tycker att det är intressant. Vem läser? Och varför läser man? Du som läser det här har säkert en miljard bra svar, precis som jag själv. Det finns ett otal fördelar.

Kanske, eventuellt någon liten nackdel – om man börjar läsa tidigt så är man kanske, eventuellt lite väl okritisk. Man kan ju till exempel leva ett helt liv  i besvikelse för att väldigt lite av allt det som händer i en bok aldrig händer i verkligheten. Man kan få för sig att den enda, riktiga kärleken är den som kommer på en vit häst, räddar en från torn av olika slag, gör en till prinsessa, visar världen, drar ut stolar, tittar på en med hjärtan i ögonen, ser till att det ligger rosenblad på vägen till sängen där man sen ska ha pikant sex med piskor och ögonbindlar. Allt i ett rosa skimmer. För så är det i allt från Askungen till Fifty Shades of Grey. Där finns inga illaluktande soppåsar, dammiga strumpor eller inställda pendeltåg.

Huvudpersonen i en bok (för all del i en film eller TV-serie också) är ju liksom huvudperson i allas liv. Och det är man ju aldrig i det riktiga livet. Kan det vara därifrån bekräftelsebehovet kommer? Man vill ha sin egen bok, film eller TV-serie. Där man är rik och aldrig nånsin har tråkigt. Om man reser så sitter man aldrig på en flygplats i sex timmar och väntar, nej, det hoppar man över. Om man promenerar från lyxaffären hem till slottet så beskrivs aldrig den promenaden som vindpinad med småspiksregn. Är det konstigt att man kan känna sig besviken på det riktiga livet? Och är det konstigt att man flyr till böckernas värld? Eller filmens, TV-seriernas och glamourtidningarnas.

På samma sätt som man kan tro att allt som är ”gott” är rosaskimrande, så kan man ju tro på det onda också. Styvmödrar kan inte ha det lätt. Så som de beskrivs överallt. Och alla onda tyskar utan kontraster. För det måsta man ju säga att till och med ryssar är mer nyanserat beskrivna. Där finns de jätteonda, politiska ryssarna och sen är det de stackars fattiga ryska torggummorna.

Och banditer som bara för nöjes skull stjäl och dödar. För att inte tala om alla spöken, övernaturliga krafter, varelser från andra solsystem och häxor som alla lätt kan läggas tll i paketet med andra onda – de redan nämnda tyskarna, ryssarna och styvmödrarna.

Det finns så mycket att vara rädd för.

Hur är det att leva i en ”sann” värld? Utan alla de där hittepåhistorierna med väldigt lyckliga eller olyckliga slut. Det kan man fortsätta undra. Är det där man lever här och nu?

*”Man” är inte nödvändigtvis jag.

Överkurs för den som vill läsa mer om att läsa finns här. Det handlar om huruvida man ska tvinga killar att läsa eller inte.

Och där har jag en kort kommentar – läser eller läste de du ser eller såg upp till, så läser du. Kom ihåg att du kan vara en person nån annan ser upp till. Alltså – LÄS!

Lite mer här och nu

Jag tar mig tid att bara vara alldeles för sällan. De naturliga tillfällena låter jag passera. Som när jag tar mig mellan olika platser, oavsett om det är med tåg, buss eller om jag promenerar. Alltid hörlurar i öronen. Med podcast eller musik. Om jag läser en bok medan jag färdas så lyssnar jag på musik. Lyssnar jag på en podcast är jag åker kommunalt så spelar jag nåt av de där spelen som jag låtit ta över mitt liv – Candy Crush eller Pet Rescue.

Nu har jag bestämt mig för följande:
Läsa mer – ok att lyssna på musik samtidigt (för att lyckas med koncentrationen när man åker kommunalt).
Podcastlyssning – medan jag promenerar från tåg till jobb eller tvärtom.
Spel – aldrig. En månads uppehåll från och med 1 oktober.

Vänta? Vad hände? Fick jag mer tid för allmän reflektion? Nej. Vad i helvete? Kanske vill jag inte ha det?

Enda stunden jag verkligen inte gör nåt annat än att tänka är när jag duschar på morgnarna. Kanske är det därför jag är så fiffig då? För att jag bara är med mina tankar? Men tio minuter varje dag, räcker det verkligen?

Ska fundera ett varv till. Men jag ska i alla fall lägga av med spelen. Ett beroende som är idiotiskt!

Till sist – jag är fullt medveten om att det här borde ligga under kategorin ”Lyxproblem”.

Mer böcker

Precis innan jag skrev det förra inlägget så anmälde jag mig för att läsa en bok på Booked. Jag kan väl nämna att jag har varit med där ett tag och aldrig hunnit först för att få en bok. Men nu! Nu ska jag just fått besked om jag är en av de lyckliga femtio som får läsa en bok som heter Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson. Jag har i och med att jag blivit vald som läsare/recensent också förbundit mig att skriva om boken minst två gånger i min blogg, på Facebook och/eller Twitter.

Jag återkommer när boken landat och lästs!

(Visst är det här ett tecken på att läsa blir höstens tema?)