Etikettarkiv: bok

Om att läsa

Det där med att läsa … Jag tycker att det är intressant. Vem läser? Och varför läser man? Du som läser det här har säkert en miljard bra svar, precis som jag själv. Det finns ett otal fördelar.

Kanske, eventuellt någon liten nackdel – om man börjar läsa tidigt så är man kanske, eventuellt lite väl okritisk. Man kan ju till exempel leva ett helt liv  i besvikelse för att väldigt lite av allt det som händer i en bok aldrig händer i verkligheten. Man kan få för sig att den enda, riktiga kärleken är den som kommer på en vit häst, räddar en från torn av olika slag, gör en till prinsessa, visar världen, drar ut stolar, tittar på en med hjärtan i ögonen, ser till att det ligger rosenblad på vägen till sängen där man sen ska ha pikant sex med piskor och ögonbindlar. Allt i ett rosa skimmer. För så är det i allt från Askungen till Fifty Shades of Grey. Där finns inga illaluktande soppåsar, dammiga strumpor eller inställda pendeltåg.

Huvudpersonen i en bok (för all del i en film eller TV-serie också) är ju liksom huvudperson i allas liv. Och det är man ju aldrig i det riktiga livet. Kan det vara därifrån bekräftelsebehovet kommer? Man vill ha sin egen bok, film eller TV-serie. Där man är rik och aldrig nånsin har tråkigt. Om man reser så sitter man aldrig på en flygplats i sex timmar och väntar, nej, det hoppar man över. Om man promenerar från lyxaffären hem till slottet så beskrivs aldrig den promenaden som vindpinad med småspiksregn. Är det konstigt att man kan känna sig besviken på det riktiga livet? Och är det konstigt att man flyr till böckernas värld? Eller filmens, TV-seriernas och glamourtidningarnas.

På samma sätt som man kan tro att allt som är ”gott” är rosaskimrande, så kan man ju tro på det onda också. Styvmödrar kan inte ha det lätt. Så som de beskrivs överallt. Och alla onda tyskar utan kontraster. För det måsta man ju säga att till och med ryssar är mer nyanserat beskrivna. Där finns de jätteonda, politiska ryssarna och sen är det de stackars fattiga ryska torggummorna.

Och banditer som bara för nöjes skull stjäl och dödar. För att inte tala om alla spöken, övernaturliga krafter, varelser från andra solsystem och häxor som alla lätt kan läggas tll i paketet med andra onda – de redan nämnda tyskarna, ryssarna och styvmödrarna.

Det finns så mycket att vara rädd för.

Hur är det att leva i en ”sann” värld? Utan alla de där hittepåhistorierna med väldigt lyckliga eller olyckliga slut. Det kan man fortsätta undra. Är det där man lever här och nu?

*”Man” är inte nödvändigtvis jag.

Överkurs för den som vill läsa mer om att läsa finns här. Det handlar om huruvida man ska tvinga killar att läsa eller inte.

Och där har jag en kort kommentar – läser eller läste de du ser eller såg upp till, så läser du. Kom ihåg att du kan vara en person nån annan ser upp till. Alltså – LÄS!

Ansiktsminne

Igår kände jag igen och hälsade på folk från förr inte mindre än två gånger.

Först var jag och Jenny inne på Frank Form för att hitta en present till en kompis som fyller år idag. Där arbetar en tjej som jag kände igen så väl. Jag frågade om hon hade gått i Skanstulls gymnasium, men det hade hon inte (senare insåg jag att hon nog är ungefär 10 år yngre än jag, så det kanske var en förolämpning …). Vi pratade lite om Orla Kiely-grejer samtidigt som jag sökte i minnet efter en situation till ansiktet – 1995. Informatörslinjen på KomVux! Hon kom inte ihåg mig, men å andra sidan kom hon inte ihåg nånting från den tiden. Jaja. Vi blev båda lite glada i alla fall. Katti.

På kvällen var Per och jag på releasefest för en bok om hammarbyare – Jag hör till de få som kan leva, av Katarina Kuick bilder tagna av Björn Qvarfordt – och där var det en kille som jag kände igen. ”Men du har gått i Skanstulls gymnasium!” sa jag. Och det hade han. Sen pratade Per och jag med honom resten av kvällen. Trevligt. Nej. Han kände inte heller igen mig. Benjamin.

Jag kan ju inte gärna lägga ut bilder på de här två personerna, som för övrigt blev väldigt förvånade över att bli igenkända, men jag kan lägga ut bilder på braiga boken! Över 500 sidor om hammarbyare och kulturen kring Hammarby. Den är bra! Och det är väldigt snygga foton!

bild kopia 10

Jag hör till de få som kan leva

bild kopia 11

Kapitlet om mig, Per och Dante

Mer böcker

Precis innan jag skrev det förra inlägget så anmälde jag mig för att läsa en bok på Booked. Jag kan väl nämna att jag har varit med där ett tag och aldrig hunnit först för att få en bok. Men nu! Nu ska jag just fått besked om jag är en av de lyckliga femtio som får läsa en bok som heter Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson. Jag har i och med att jag blivit vald som läsare/recensent också förbundit mig att skriva om boken minst två gånger i min blogg, på Facebook och/eller Twitter.

Jag återkommer när boken landat och lästs!

(Visst är det här ett tecken på att läsa blir höstens tema?)