Läsa. I lugn och ro?

Idag har jag köpt två böcker som Jenny rekommenderat. Båda av Louise Penny. Har läst första, lovande kapitlet. Ligger i sängen. Tänkte få vara i fred. Glömde bort att vi har fem sociala kattungar och två minst lika sociala kattanter.

I fred? Nä. Skutt- och studsdags. Inte för mig. Jag sträcker ut handen och klappar dem när jag kommer åt.

Nog dags att sova för oss allihop …

Kväll

Efter bra dag på arbetet, ändå bättre!

1 Aqua Dance! Jag kanske tjatar, men det är verkligen, verkligen roligt! Och bra! Och lagom!

2. Liten middag, gott te och samtal hos Jenny. Trevligt. Längesen jag träffade nån vettig. Oj. Hur många förolämpar jag nu :).

3. Kort promenad till bussen. Underbar kväll. Kan börja regna. Eller inte. Ganska ljust. Och jag vet hur det kan kännas att gå hem om natten i studenttider. (Att jag relaterar till det och att minnet är så starkt beror säkert på att det var bland de första gångerna jag så frekvent var ute om nätterna. Blommande hägg. Fukt. Perlerose. Härliga tider.)

4. På väg hem läser jag att Hammarby vann mot Huskvarna (jag valde att inte bryta Aqua-trenden framför att gå på match …)

5. Tog en rolig Instagrambild på hemvägen.

6. Kom hem till Per, Dante och katterna. Bra!

7. La Bamba på TV.

Det behövs inte så mycket.

Flytta hem

Idag har vi haft några grannar här på fika. Våra barn har alltid gått i samma förskolegrupp och i parallellklasser och vi bor nu mer på samma gård. Inte länge till, visar det sig. De ska ”flytta hem till Norrköping”.

Vi har inget sånt ”hem” att flytta till och jag kan ibland undra om jag skulle ha flyttat ”hem” efter tid i Stockholm om jag hade haft det.

Fördelen med att ha ett sånt ställe att återvända till, är ju att det är billigare att bo var som helst i Sverige jämfört med vad det kostar att bo i Stockholm.

Å andra sidan är det kanske lättare att flytta nån annanstans i världen än inom Sverige om man kommer från Stockholm?

Ja. Vad vet jag? Mer än att jag tror att det är dags att röra på sig. Portugal, Frankrike eller Italien kanske??? Sydafrika? Knappast Norrköping.

Det man inte berättar

Varje dag gör man val. Det börjar med att bestämma sig för om man ska gå upp när väckarklockan ringer eller om man ska snooza lite. Sen är det frukosten, klädval, färdväg till jobbet. Och så vidare. Alla de där besluten tar man ju själv, utan att överlägga med andra. Man ser saker, upplever och känner i sin ensamhet. Allas gemensamma ensamhet.

Idag har jag gjort en massa val. Ett av dem var att på väg till jobbet i Sundbyberg kliva av tunnelbanan i Huvudsta. Jag blev nämligen väldigt osäker på om jag satt på rätt tåg. Det gjorde jag. Så då valde jag att skriva det här inlägget under de åtta minuterna tills nästa tåg kommer.

Känner ankomstvinden från tunneln. nu. Bäst att sluta. Hoppas på en trevlig fredag för dig. Och mig.

Inga parasiter

Ibland när man får ett positivt besked så inser man hur mycket ovetskapen om situationen har tyngt en.

Idag fick vi svar på den sjuka lilla kattens avföringsprov. Inga parasiter! Ingen sanering av hemmet. HURRA! Funderade ett tag på att öppna en flaska champagne, men jag tror vi väntar … Även om katten nu äter och tycks må bra.

 

50-årskrisen – en fluga

Krisen är över och flugan är död.

Jag har rispat av all shellack på naglarna. Den sista gången de gjorde nåt på den där salongen i Globen så blev naglarna så satans tunna att jag lika gärna kunde haft lösnaglar i papper.

Jag har älskat att kunna trumma med naglarna mot bordet, spegla mig i den skinande lacken och att kunna njuta av att veta att naglarna inte trasas sönder så fort jag stoppar handen i handväskan.

Så. It’s over.

Mot nästa kris! Jag kan höra den komma galopperande. Den har med Döden att göra. Pa-pa-pa, Pa-pa-pa, Pa-pa-pa.

Det relativa

Idag intervjuade jag en nyanställd på jobbet. Han kommer från Iran. Han flydde från Iran när man ville att han skulle delta i kriget mor Irak. När han inte fanns tillgänglig så tog man hans bror istället. Brorsan försvann. ”Han är död” sa alla utom mamman. Efter fyra år dök han upp. Då vägde han 42 kilo. Han hade suttit som krigsfånge i Irak. Han var inte sig själv när han kom hem meddelade pappan (som också var kvar i Iran).

Min kollega har haft dåligt samvete.

Brorsan har flyttat till Kanada och mår bättre. Är sig själv igen.

Jag tycker att den nye kollegan är trevlig.

fast det beror kanske mest på att han trodde att jag är 38. Hehe.

Bra post

Idag fick Dante postbesked om att han har reservplats till Kulturama till hösten. Håll nu alla tummar som kan hållas, affirmera, be, önska och hoppas att just Dante kommer in. Att hans fina röst, gitarrspelande och härliga personlighet passar in bland de andra barnen.

Annan post. Jag ska få gå en kurs. Fick ett mail med jakande svar på en förfrågan som jag skickade iväg för en hel evighet sen. Tre fredagar 9-12 på Poppius. Skriv bättre på webben. Ska bli jättekul. Jag älskar såna kurser. Kanske sägs självklarheter men i bästa fall lär jag mig nåt. Utvecklas.I love utveckling (i lagom dos).