Kategoriarkiv: TV

Sverige sviker

Tittade på ett TV-program bara för att jag hade tråkigt – Sverige sviker. Unga människor med Aspberger och ADHD som är ”hemmasittare”. De går inte till skolan för att de inte kan. De kan inte vara där.

Intressant.

Sorgligt.

Tyvärr är hela programmet grått. Liksom självmordsbenäget.

Men ändå.

Kväll

Efter bra dag på arbetet, ändå bättre!

1 Aqua Dance! Jag kanske tjatar, men det är verkligen, verkligen roligt! Och bra! Och lagom!

2. Liten middag, gott te och samtal hos Jenny. Trevligt. Längesen jag träffade nån vettig. Oj. Hur många förolämpar jag nu :).

3. Kort promenad till bussen. Underbar kväll. Kan börja regna. Eller inte. Ganska ljust. Och jag vet hur det kan kännas att gå hem om natten i studenttider. (Att jag relaterar till det och att minnet är så starkt beror säkert på att det var bland de första gångerna jag så frekvent var ute om nätterna. Blommande hägg. Fukt. Perlerose. Härliga tider.)

4. På väg hem läser jag att Hammarby vann mot Huskvarna (jag valde att inte bryta Aqua-trenden framför att gå på match …)

5. Tog en rolig Instagrambild på hemvägen.

6. Kom hem till Per, Dante och katterna. Bra!

7. La Bamba på TV.

Det behövs inte så mycket.

Nytt beteende

När jag var liten och man kom till skolan efter helgen så pratade alla om det senaste avsnittet av Colombo, Kojak, Baretta eller Ellery Queen. Alla lyssnade på samma musik, antagligen det som varit med på Måndagsbörsen eller, senare, MTV.

Så är det inte längre. Nu tittar folk på kanal 1-9, filmkanaler, Netflix, HBO. Alla talar om olika saker och framför allt om olika serier. Jag undrar hur jag ska göra? Ska jag lära om – se till att jag får ett nytt beteende. Sluta följa program vissa dagar, vissa tider? Tänka – Åh! På tisdag klockan 20 är det blabla-programmet. Istället tänka – Åh! Jag har en stund över, nu ska jag titta på blabla-programmet.

Nytt sätt att tänka. Tar tid för mig eftersom jag inser att ingenting är tillräckligt viktigt att se. Inte så länge det går en massa skitprogram på fasta tider på TV i alla fall.

Jag undrar. Vad händer med mitt sätt att se på TV? Och – är det viktigt?