Kategoriarkiv: Skönhet

Pengar i sjön?

Idag har jag bokat tid för manikyr. Jag vet inte vilken sorts manikyr jag får. Kan vara nån sorts extranagel som förpliktigar till kostsamma återbesök alldeles för ofta. Jag förstod inte vad kvinnan i andra luren sa. Men jag tackade ja till tiden klockan 17.

Livet är ett äventyr. Men det måste innehålla trygghet och spänning. Att gå till manikyrställe i Globen är spännande för mig. Undrar dock varför jag gör det? Ingen kommer att bry sig. Och hade jag bott på en öde ö hade inte jag heller brytt mig.

Kanske kastar jag pengar i sjön …

 

 

 

 

 

Kundmottagande

Det värsta man vet är ju att känna sig dum. Eller hur? När jag känner mig dum så händer det att jag blir illvillig. Som idag …

Jag har världens sämsta naglar. Bara bra när jag äter ägg varje dag och det gör jag bara på semestern när jag får äggröra. Hur som helst så har jag sett att det har öppnat en ny liten skönhetssalong i närheten av bostaden. Idag gick jag dit för att kanske boka en tid för nån sorts förstärkning eller vad man nu kan göra. Jag har ingen aning om hur det går till, vilken typ av naglar som skulle kunna passa mig (inte så långa, liiite färg och inte fyrkantiga).

Kommer in i salongen. Tomt. Efter en stund ramlar det ut folk ur ett rum. Jag berättar om mitt ärende och får ett visitkort med en adress till en hemsida där jag kan läsa mer och boka tid. Men? Jag är ju DÄR. Nu. Va? Är det inte bättre att berätta om tingen på en gång. Är det inte bättre att boka in en tid på stuberten? Tydligen inte. Å andra sidan var det inte kvinnan som gav mig kortet som håller på med naglar. men ändå?

Nu har jag tittat på deras sida. Konstaterat att det är svindyrt och att jag inte är så mycket klokare av de fåordiga texter om naglar som finns där. Ska man få kunskapen med bröstmjölken – så har jag fel gener … Kommer ALDRIG att gå dit. Otrevliga idioter.

Såg dessutom att de på visitkortet har skrivit att de har hår & nagel salong och att den ligger på Lungnets Allé. Moahahaha!

Snälla du

Vill du göra nån glad? Kanske dig själv? Kanske nån annan? Jamen styr då stegen mot & other stories på Biblioteksgatan. För där kan man köpa Byredo budget. Eller, va? Ja. Typ.

Ben Gorham – min doftidol – har skapat saker som är very good.

bild 4

Mmmmmm!

Och jag tackar Eva för tipset! Hon som bor i Tyskland men som har bättre koll på sitt forna hemland än vi som bor här! Tack!

Lösningsmedel?

Sitter på pendeln mot Arlanda. En ny erfarenhet. Funkar bra. Smidigt!

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Plötsligt känner jag en kraftig lukt. Lösningsmedel. Nån sniffar, tänker jag. Ser mig omkring. Inga småkillar med lim i påse här inte. Tack och lov. Men se där – en ung dam med värsta fixade håret. Lösningsmedlet är ju bara hårprodukter.

Är det nyttigt?

Kul tur

Idag gick jag ensam på Gaultierutställningen på Arkitektur-och designcentrum. Sista dagen idag och jag är så glad att jag hann gå. Den långa kön för att först köpa biljett och sen komma in kunde varit avskräckande, men det flöt på bra och efter kanske 25 minuter var jag inne. Han är cool Gaultier. Mest av allt imponerades jag av materialen och mönstren på kläderna. Tycker dessutom att de projicerade ansiktena på dockhuvudena var geniala. Lite läskigt. Men kreativt! Generellt känns det mesta som det är gjort med glimten i ögat. Mycket humor.

bild kopia 16 bild kopia 18 bild kopia 17   bild kopia 15 bild kopia 12

Nåt blev konstigt med bilderna. Klicka på dem så blir de större! Och suddigare :)

Efter utställningen gick jag till Kungsgatan. Bestämde mig för att ha en stund med mina tankar. Det var skönt. Ingen podcast, inget telefonsamtal i öronen.

Gick bara in på Sephora en snabbis. Upptäckte att min favoritparfym – L’air de rien från Miller Harris finns där. Hurra! Men satan vad dyrt. 875 spänn för en flaska. De andra kostade 810. Why?

bild kopia 13

Kom till Rigoletto för att se Monica Z-filmen med mina hel-, halv och styvsyskon samt den mamma och pappa vi har på olika sätt. Fred, min son, rev våra biljetter. Modershjärtat svämmade nästan över av stolthet. Han är så fin.

Filmen var … bra. Jag ger den en fyra av fem. Edda Magnason som spelar huvudrollen är helt enkelt fantastisk. Hon sjunger så otroligt bra! Jag tycker att filmen, oavsett att den har viss biografisk bakgrund, skildrar beroenden av till exempel alkohol och bekräftelse, på ett bra sätt. Tycker också om att man litar på att publiken fattar. Inga onödiga, överdrivet förklarande sekvenser. Det som var mindre bra är kanske att de andra ”kända” personerna som skildras i filmen blir karikatyrer av sig själva. Men det står man ut med … Hela raden av systrar grät. Och mamma. Eventuellt min bror lite också.

Sen käkade vi gott på East.

När jag promenerade hemåt hade det regnat, Vackert ljussken.

bild kopia 14

Åhléns och Byredo

Jag gillar Åhléns. Har alltid gjort. Sökte till och med sommarjobb på Åhléns Söder på 80-talet. Fick det inte. Började på Obs! i Handen i stället. Där träffade jag de äldre sönernas pappa så det var nog bra!

En gång, när jag åkte tåg från Norrland där mormor och morfar bodde då, träffade jag en tant som jag pratade med i flera timmar. Hon jobbade på Åhléns på Söder också. Jag gick och hälsade på henne flera gånger. En dag hade hon gått i pension.

Jamen det var inte det jag skulle skriva om.

Jag ska skriva om två vitt skilda saker. Den ena handlar om parfym. Man har ju byggt om på Åhléns – en jättestor parfymavdelning på gatuplanet. Det bästa med den är att de har börjat sälja Byredoparfymer. Jag ÄLSKAR Byredos parfymer. Samtliga är … spännande. Gå dit!

Den andra saken handlar om att känna sig som en tant. Det har jag gjort idag. Det gör jag alltid när det handlar om smink och parfym. Det är så här. Jag intresserade mig aldrig för vare sig parfymer eller smink förr (eftersom jag inte hade råd). Nu känner jag mig för gammal.

Det kändes inte riktigt som jag och den unge mannen i Byredos disk hade särskilt mycket gemensamt. Mer än möjligtvis intresset för just de parfymerna då … Han är säkert jätteduktig, men jag kände mig som en idiot. Jag vill bara vara i fred och lukta på allt. Helst utan att nån tittar på. Jag tyckte min jacka kändes fel. Frisyren. Hela jag.

Jaja. Köpte inget idag. Men säkert en annan dag. 1996 är ny och passar nog bäst på kvällen, Gypsy Water intresserade mig mest idag – vaniljpudrig. Och Oud Immortel brukar jag spruta på en provlapp och lägga i plånboken så att det luktar gott varje gång plånboken öppnas!

Mats på Millesgården

Det är klart att även jag ska skriva nåt om besöket på Millesgården häromdagen. Mats Gustafson.

Jag ska börja med att berätta att det här var en speciell dag för mig. Jag har inte jobbat sen i februari. Ja, i alla fall inte heltid. Tidigt i våras var jag och Jenny på Waldemarsudde på Johan de Geer-utställningen en fredag och det var så otroligt skönt att kunna gå på museum på en vardag. Jag kände en sån enorm frihet. Att kunna göra vad som helst, när som helst. Härligt.

I fredags var vi alltså på Millesgården och såg utställningen med Mats Gustafson. Efter utställningen, ett längre samtal sittandes på muren ner mot vattnet och en promenad i trädgården så bestämde vi oss för att äta lunch på Millesgården också. Jättegott! Men herregud så märklig personal. En yngling i kassan som raljerade på ett översittarvis som inte passar någon som arbetar med service. En mycket ung kvinna som skulle hålla servera rätt person rätt maträtt. Hon visste bara inte hur. Att ropa ”27″ med den tunnaste rösten ever, funkar inte. Nåja. Solen sken och maten var, som sagt, god.

Och utställningen då? Asbra! Vilka underbara modebilder! Mestadels akvareller som är helt fantastiska. Målningarna är liksom fulländade. Spännande. Jag undrar bara en sak. Hur lång tid det har tagit att komma till varje bilds slutgiltiga utförande. Hur såg skisserna ut?

Gå dit!!!

Men nu är de där ”lediga” dagarna alltså över. Inga museibesök på fredagar. Än på ett tag. Det kommer jag att sakna. Mycket.