Kategoriarkiv: Resor

Försmak

Wohoo! Igår fick vi ett litet kit med Sydafrikaguide, flygbiljetter och allmän info om vår resa. Så nu vet vi vad de som åker på samma resa från Sverige heter. Spännande. Man undrar ju vilka som döljer sig bakom namnen!

Idag har jag och AC varit på julkranskurs på Ulriksdals trädgård. Vi fick lite glögg och pepparkakor och nu börjar jag förstå att det snart är jul.

 

 

Favoritfiskar

Nu ska vi prata fisk! För det gör hela det lilla bloggkollektivet just idag.

Mina favoritfiskar. Fem stycken. Utan inbördes ordning.

Lätt halstrad tonfisk. Oh my, oh my. Om den är god så är den jäkligt god!

Lax. För den som vill testa ett säkert kort – gå till Berns Asiatiska och ät Krispig laxsallad med scharlottenlöksvinägrett och cashewdressing. Du kommer inte att ångra dig! Även här är laxen lätt halstrad.
Ugnsstekt lax. En bit lax läggs med skinnsidan neråt i lagom stor form, häll på sockerärter runt om. Liite pressad citron. Salt och peppar. Grädde. Skjuts in i ugnen. Servera med sallad. Klart på 25 minuter. Vanvettigt gott. Och så enkelt!

Mormors smörstekta strömming med persilja i och lingonsylt till. Ett minne blott.

Mormors gäddqueneller. Ja. Ett minne blott.

Jag har ätit några väl tillagade bläckfiskar i min dar också. Och pilgrimsmusslor är ju gott. Och krabba. Men nu har jag kanske kommit ifrån själva fisktemat? Var går gränsen???

Kring vatten-bonus -
Jag lägger till några extrafavoriter. Börjar med Dantes allra, allra bästa maträtt – nyfångad, stekt abborre på hårt bröd.

Så måste jag ju nämna mina favoritsjövarelser – maneter och sjöhästar.

Och absolut bästa strandminnet var när Per, Petter, Fred, Dante och jag reste i Florida för några år sen. Vi bodde i Siesta Key och det var fantastiskt. Mer att läsa om detta här.

Bloggkollektivet har ju fler medlemmar som har skrivit om fiskar, så här tänker AC. Jenny och Fred kommer nog upp med nåt inom kort!

Baklänges

Sitter på tåget mot Mora. Ska göra en intervju med en kollega jag aldrig träffat. Jag tycker det är så roligt – resa lite, träffa nya människor, lära mig nåt nytt och sen skriva om det. Jag skulle verkligen vilja göra det här varenda daaag!

Jag har fått ett baklängessäte. Det gör inte så mycket för trots att vi åker i 200 kilometer i timman så är det inte så gungigt. Vet att jag har haft illamåendeproblem tidigare när jag åkt med X2000 till Göteborg.

Kanske inte ska sklriva om svängar och gung ännu. Har just lämnat Uppsala så det kan ju komma.

Hade lite tid att undersöka Centralen en stund. Upptäckte följande -
Snart öppnar Starbucks. Som om ytterligare ett ställe med kaffe behövs just där? Gör folk inget annat än att dricka kaffe och äta söta och osöta bröd när de passerar tågstationen? Jag köpte en kopp te.

- Jag skulle vilja ha Earl Grey, sa jag.
- Jaha. Vilken sort?
- Vad har du?
- Ja, den till höger och den till vänster.

Ett svar från den som helst inte vill sina kunder väl va?

Köpte Elizabeth Georges senaste i pocket också. Så nu har jag två tegelstenar – Nyckeln och den här deckaren. Härligt!

Till sist – vem läser den här bloggen? Ge mig ett tecken, vet jag! Ett hej eller så. Skulle vara roligt att veta om jag skriver för mig själv och bloggkompisarna eller om det kanske finns nån annan som läser också.

Tjing!

Mio

Ibland får jag med mig de märkligaste saker efter läsning av dagens DN. I morse läste jag en fråga om namnen på tunnelbanevagnarna. Detta roar mig. Inte så att jag springer ihjäl mig för att få sitta i vissa vagnar, men jag tycker att idén är bra.

En av frågorna till ”Fråga Eva-Karin” i Stockholmsdelen idag var ”Går samma vagn för det mesta på samma spår? Vagnen ”Mio” har vi till exempel bara sett två gånger på den gröna linjen”.

När jag börjar dagens kommunala resa har jag inte en tanke på vagnnamnen, men när jag plötsligt tittar ut på Medborgarplatsen så ser jag en enda sak på tåget på andra sidan perrongen bakom en arm, tre huvuden och mitt tågs dörrar. Det är ett ord. Ett namn – Mio.

Visst är väl sånt konstigt. Och lite typiskt.

Om du vill läsa om namnen på tunnelbanevagnarna så finns det här.

Närkontakt

Saker som hänt i kontakt med andra människor idag.

  • Bussen var extra långsam i morse. När jag kom till Södra Station så stod pendeltåget redan på perrongen redo att stänga dörrarna. Ett sista ryck och jag skulle hinna! Mycket folk. De som just klivit av. Sista rushen mot tåget krävde rak väg, inget snitslande mellan korta och långa, unga och äldre mänskliga hinder. Jag ångvälte mig in dörrarna. På vägen stötte jag till en kille ganska hårt. Känslan av hans arm mot min axel släppte inte förrän i Karlberg – tre stationer och sju minuter senare.
  • På väg från pendeln till jobbet. Solen skiner så jag har jackan över armen. En snodd/dragsko hänger och slänger. Dunsar mot min handväska. Jag lyssnar på nån podcast. Promenerar i rask takt. Ända tills … jag plötsligt fastnar i nåt. Tvingas dansa bakåt flera steg. Dragskon är lång. Den har fastnat i en förbipasserande tjejs hörlurssnodd. Hennes dans måste ha sett lika rolig ut som min. Jag gapskrattar vid tanken på hur det måste ha sett ut. Tjejen tittar oroligt på mig och undrar om det gick bra. Det gjorde det.
  • När dagen är slut gör jag den omvända resan hem. Byter pendeln mot tvärbana vid Årstaberg. Går mot rulltrappan. En kvinna trampar på min häl. Skon lossar från foten. Jag har nån sorts sommarskor i plast, så hälen landar lätt i skon igen. Åker ner i rulltrappan. Hon som trampade mig på hälen stannar upp bredvid mig, säger ”Förlåt” och ser uppriktigt ledsen/orolig ut. Hon har grålila, illa färgat hår och tatuerade armar. Jag förundras över hennes omtanke. Ler. ”Ingen fara”

Nu ska vi ut i trafiken. Annat där. Alla ensamma i sina bilar. Men vi åker tillsammans. Trevligt!

 

 

Nytt jobb. Efter.

Men oj. Vad trött jag är. Men jag längtar till imorgon. Eller … jag bävar i alla fall inte. Det verkar vara en trevlig arbetsplats och jag tror att jag och den närmaste kollegan från Kristianstad kommer överens. Bra början!

I morgon ska vi gå igenom vad som ska göras av vem, lite mer på djupet. På onsdag åker jag till Göteborg och blir borta i två dagar. Ska bli kul! Kommer att få se lite mer av mina kollegers vardag.

Nu ska jag kanske orka läsa en pyttestund.

Fortsättning följer.

Sommarböcker

Jag älskar att läsa böcker. Jag tycker verkligen att det tillför så väldigt mycket! Den här sommaren har jag kånkat runt på ett antal böcker, men läst ganska lite. Ibland blir det ju så.

Nåja. De lästa böckerna och korta recensioner.

Boken om Joe. Av Jonathan Tropper.
Gillade både Konsten att tala med en änkling och Sju jävligt långadagar, men den här började jag läsa i början av sommaren sen försvann den i nån hög och det visar sig att jag har läst över sjuttio sidor och jag kommer inte ihåg ett jota. Är det ett bra betyg? Ska försöka igen.

Huliganerna kommer på besök. Av Jennifer Egan.
En sån där bok som liknar filmen Short Cuts där alla historier går in i varandra. Jag gillade den därför att den kändes mänsklig.

Drömbokhandeln. Av Laurence Cossé.
En härlig feelgoodbok som fick mig att vilja läsa mer och mer och mer.

Alltings början. Av Karolina Ramqvist.
Den bok som gjort störst avtryck inser jag nu när jag skriver om den. Även om den utspelar sig ungefär tio år efter det att jag var i samma ålder som huvudpersonen, så känner jag igen mig. Trots att mitt liv såg helt annorlunda ut så rörde vi oss i samma kvarter och tankesättet kan vara detsamma. Tyckte den var skitbra!

Himlens fånge. Av Carlos Ruiz Zafón.
Tack och lov så har jag läst de två tidigare böckerna av samme författare. Utan dem i bagaget hade nog historien varit knepig. Men jag tycker om de här böckerna och skulle gärna läsa en fortsättning!

Den odödliga Henrietta Lacks. Av Rebecca Skloot.
Jag började egentligen läsa En man som heter Ove, men jag tyckte de första 21 sidorna var bedrövliga, så jag tog genast fram ”nåt annat”. Jag är SÅ glad att jag läste den här! Den har givit mig en historielektion om USA 1920 till idag och en vetenskaplig insikt som jag inte skulle vilja vara utan. Tyckte mycket om berättarstilen!

Det känns som jag har missat några böcker. Det är en ynklig sommarskörd. Kanske kommer jag på vad jag har glömt senare.

Och nu ligger Två soldater av Roslund och Hellström i handväskan. Har läst en fjärdedel och jag gillar deras stil. Även om själva historierna är jobbiga så är de bra.

Sen har jag sorgligt många böcker som ligger på vänt. Såna jag aldrig ens började läsa. Jag har en plan. Nu när jag börjar jobba igen så ska jag läsa åtminstone ena vägen till/från jobbet. Den andra vägen kan jag lyssna på podcast och spela hjärndöda spel. Bra plan!

Barnbok

Kanhända är det idiotiskt att skriva om det jag nu tänker skriva. Men jag gör det ändå.

Resan till Sicilien var en skrivarresa. Jag håller på med en barnbok. Idag skrev jag klart det sista i det första utkastet. Jag har varit ganska disciplinerad, mer än vanligt faktiskt. Trots att jag har skrivit så har jag ändå haft tid för pool, hav, sol och mat. Och umgänge med min syster naturligtvis. Det var en trevlig resa!

Mer om boken. Den jag skriver.

När mina äldre söner var små, så berättade jag en maratonhistoria varje kväll. Jag tänker inte avslöja vad den handlade om, men handlingen var uppenbarligen tillräckligt minnesvärd för att sitta kvar så här 15 år senare. Och om det nu visar sig att de enda som nånsin uppskattat den där sagan är jag och de små barnen, så har jag i alla fall slutfört ett projekt och det är bra!

Jag har alltid läst mycket för och omkring barnen när de var yngre. Tycker det är viktigt att visa att det är ett utmärkt sätt att fördriva tid, lära sig ord och hur andra tänker. Att läsa och att alltid tala med barn som om de fattar mer än de själva kan uttrycka - det har varit några av mina starkaste övertygelser för att ge dem stort ordförråd i allmänhet och hjärnkapacitet i synnerhet.

Jag har tre kloka söner. Kanske funkar receptet?

Resor

Att resa finns definitivt med på min topp 10 över saker att göra. I år har jag varit i Tallinn med min mamma och yngste son Dante. I London och Paris med mellansonen Fred. I juni hälsade jag på två kompisar som bor i New Jersey. På sommarsemestern åkte min man Per, Dante och jag till Rethymnon på Kreta. Häromdagen gjorde Dante och jag en kryssning till Mariehamn. På tisdag åker jag med min syster till Naxos-Giardini (eller heter det Giardini-Naxos, kanske?) och … över jul och nyår åker Per, Dante och jag till Sydafrika. Hur katterna ska vaktas löser vi när det närmar sig …

Alla lystmäten som finns har tillfredsställts! Sol, bad, mat, vänskap och storstadsvistelse. Shopping. Sevärdheter. Upplevelser i största allmänhet! Jag är beroende av upplevelser.

Jotack! Jag utnyttjar tiden så gott jag kan. Man vet aldrig vad som lurar bakom hörnet och det är bättre att göra resorna när man kan. Än att inte göra dem, alltså.

För övrigt gör jag en hel del resor även andra dagar. Med buss, tunnelbana, tvärbana och pendeltåg. Då är målen oftast Kungsträdgården, Slussen, Älvsjö och T-Centralen. Jag har inget körkort. Men i somras åkte vi också till Småland. Jamen du fattar ju att jag åker i stort sett varje dag. Fast jag måste erkänna att det är trevligare att ha en resa till Mariehamn eller Sicilien inplanerad, än en till Odenplan eller Sundbyberg. Det har med två saker att göra – resan i sig och, självklart, ändamålet med resan.

Jag har en teori. I mitt tidigare arbete reste jag väldigt mycket i jobbet. Jag har varit i bland annat Prag, Paris, Helsingfors och Bryssel. Men även i Shanghai, Mumbai och Buenos Aires. Och om man reser mycket så utvecklas en alldeles särskild lust att resa – eller ett beroende. Jag har även lärt mig att det är ganska skönt att resa på egen hand. Att man alltid kan få hjälp om man är vilse. Det finns alltid nån som vet åt vilket håll man ska. Det här är ovärderlig kunskap! Jag är lyckligt lottad som har fått vara med om alla resor. Om att få all egentid på flygplatser, i hotellrum och i taxibilar. I love it!

Det finns ju andra resor också. Mer om dem en annan gång.