Kategoriarkiv: Litteratur

Om att läsa

Det där med att läsa … Jag tycker att det är intressant. Vem läser? Och varför läser man? Du som läser det här har säkert en miljard bra svar, precis som jag själv. Det finns ett otal fördelar.

Kanske, eventuellt någon liten nackdel – om man börjar läsa tidigt så är man kanske, eventuellt lite väl okritisk. Man kan ju till exempel leva ett helt liv  i besvikelse för att väldigt lite av allt det som händer i en bok aldrig händer i verkligheten. Man kan få för sig att den enda, riktiga kärleken är den som kommer på en vit häst, räddar en från torn av olika slag, gör en till prinsessa, visar världen, drar ut stolar, tittar på en med hjärtan i ögonen, ser till att det ligger rosenblad på vägen till sängen där man sen ska ha pikant sex med piskor och ögonbindlar. Allt i ett rosa skimmer. För så är det i allt från Askungen till Fifty Shades of Grey. Där finns inga illaluktande soppåsar, dammiga strumpor eller inställda pendeltåg.

Huvudpersonen i en bok (för all del i en film eller TV-serie också) är ju liksom huvudperson i allas liv. Och det är man ju aldrig i det riktiga livet. Kan det vara därifrån bekräftelsebehovet kommer? Man vill ha sin egen bok, film eller TV-serie. Där man är rik och aldrig nånsin har tråkigt. Om man reser så sitter man aldrig på en flygplats i sex timmar och väntar, nej, det hoppar man över. Om man promenerar från lyxaffären hem till slottet så beskrivs aldrig den promenaden som vindpinad med småspiksregn. Är det konstigt att man kan känna sig besviken på det riktiga livet? Och är det konstigt att man flyr till böckernas värld? Eller filmens, TV-seriernas och glamourtidningarnas.

På samma sätt som man kan tro att allt som är ”gott” är rosaskimrande, så kan man ju tro på det onda också. Styvmödrar kan inte ha det lätt. Så som de beskrivs överallt. Och alla onda tyskar utan kontraster. För det måsta man ju säga att till och med ryssar är mer nyanserat beskrivna. Där finns de jätteonda, politiska ryssarna och sen är det de stackars fattiga ryska torggummorna.

Och banditer som bara för nöjes skull stjäl och dödar. För att inte tala om alla spöken, övernaturliga krafter, varelser från andra solsystem och häxor som alla lätt kan läggas tll i paketet med andra onda – de redan nämnda tyskarna, ryssarna och styvmödrarna.

Det finns så mycket att vara rädd för.

Hur är det att leva i en ”sann” värld? Utan alla de där hittepåhistorierna med väldigt lyckliga eller olyckliga slut. Det kan man fortsätta undra. Är det där man lever här och nu?

*”Man” är inte nödvändigtvis jag.

Överkurs för den som vill läsa mer om att läsa finns här. Det handlar om huruvida man ska tvinga killar att läsa eller inte.

Och där har jag en kort kommentar – läser eller läste de du ser eller såg upp till, så läser du. Kom ihåg att du kan vara en person nån annan ser upp till. Alltså – LÄS!

Baklänges

Sitter på tåget mot Mora. Ska göra en intervju med en kollega jag aldrig träffat. Jag tycker det är så roligt – resa lite, träffa nya människor, lära mig nåt nytt och sen skriva om det. Jag skulle verkligen vilja göra det här varenda daaag!

Jag har fått ett baklängessäte. Det gör inte så mycket för trots att vi åker i 200 kilometer i timman så är det inte så gungigt. Vet att jag har haft illamåendeproblem tidigare när jag åkt med X2000 till Göteborg.

Kanske inte ska sklriva om svängar och gung ännu. Har just lämnat Uppsala så det kan ju komma.

Hade lite tid att undersöka Centralen en stund. Upptäckte följande -
Snart öppnar Starbucks. Som om ytterligare ett ställe med kaffe behövs just där? Gör folk inget annat än att dricka kaffe och äta söta och osöta bröd när de passerar tågstationen? Jag köpte en kopp te.

- Jag skulle vilja ha Earl Grey, sa jag.
- Jaha. Vilken sort?
- Vad har du?
- Ja, den till höger och den till vänster.

Ett svar från den som helst inte vill sina kunder väl va?

Köpte Elizabeth Georges senaste i pocket också. Så nu har jag två tegelstenar – Nyckeln och den här deckaren. Härligt!

Till sist – vem läser den här bloggen? Ge mig ett tecken, vet jag! Ett hej eller så. Skulle vara roligt att veta om jag skriver för mig själv och bloggkompisarna eller om det kanske finns nån annan som läser också.

Tjing!

Min bokkonsumtion – en enkät

Jag gör som Ann-Charlotte och Jenny och svarar på den här enkäten.

Senast köpta inbundna bok: ”Jag hör till de få som kan leva” av Katarina Kuick.
Senast köpta pocketbok: ”Femte hjulet” av Jeff Kinney. Present till en av tioåringens kompisar.
Favoritgenre: Ungdomsböcker och deckare
Ultimata längden på en bok: En dålig bok får gärna vara kort. En bra kan gott vara lite längre,
Favoritbokhandel: PocketShop Sergels Torg och Arlanda. De bästa tipsen får jag av Catherine som jobbar på Akademibokhandeln vid Hötorget.
Favoritbibliotek: Medborgarplatsen. Här finns ju dessutom chansen att träffa Fred som ibland går hit och spelar spel med sina kompisar!
Favoritplats att läsa (i hemmet): Sängen
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): I en skön solstol.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Åh. Det måste bli barnböcker. J.K. Rowling var ju given under Harry Potter-åren. I övrigt är jag inte så inbunden. Åker mycket kommunalt …
Bästa lässnackset: En bit choklad.
Bästa läsdrycken: Te. Alltid te.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Om boken är tillräckligt bra så spelar det ingen som helst roll.
När på dygnet läser du helst? På kvällen
Bästa bakfylleläsningen: En söndagsbilaga till nån av kvällstidningarna.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Allt som inte är för tungt – i alla bemärkelser.

En bok

Jag har läst en bok. ”Kärleken passerade här en gång” av Peo Bengtsson. Den handlar om en man som blir lämnad av sin fru och hur han, hon och deras två döttrar tar sig från livet som gifta till livet som skilda.

Boken är tråkig. Jag har inte en enda gång längtat efter att läsa den, trots att jag burit runt den i handväskan i flera veckor. Jag fattar inte heller vilken målgruppen är. Nyskilda? Såna som funderar på att skilja sig? Män? Kvinnor?

Jag har gäspat mig igenom boken och har som välvilligast tänkt ”Ja, det är bra att bli påmind om att det kan vara bra att tänka på vad man har.”

Boken är välskriven, men trist. De bästa partierna är de där manlig vänskap beskrivs. Ibland undrar jag om det är en bok skriven i terapeutiskt syfte – alltså att författaren har genomgått en skilsmässa ganska nyligen och nu är det dags att berätta för de involverade hur det var. Varför blanda in mig och andra i det?

Jag är ledsen att jag känner så här. Jag önskar att jag kunde tycka om den. Nu är väl kanske den här beskrivningen av boken inte särskilt lockande, men om någon är intresserad av att läsa den så har jag den här hemma.

Nu ska jag hitta en bok som jag ser fram emot att läsa! Jag älskar ju att läsa andras berättelser – när de berör eller triggar nåt hos mig.

Faktiskt utvald!

Ibland måste jag komma ihåg att tänka på de väldigt bra sakerna.

Idag har jag påmints om två saker jag faktiskt valts ut till. Ingenting som leder till världsfred, botar cancer eller påverkar miljön, men ändå.

Dels så har jag valts ut som röst till 1177 Vårdguidens telefonitjänst som får 4 miljoner samtal varje år. Jag läste in allt till tjänsten i morse. Jag hoppas att det blev bra! Kanske har jag inte nämnt det tidigare, men jag är ju röstaktör sen många år. Kanske 25 år. Jo serru. Bra extraknäck. Har avtal med Telia. Funkar bra!

Dels så kommer jag, som en av 29 personer, att vara med i en bok som handlar om hammarbyare. En författare (och översättare) som heter Katarina Kuick har skrivit boken ”Jag hör till de få som kan leva”. Idag fick jag inbjudan till releasefesten! Eller – herregud – releasefesterna! Boken är klar och jag är så glad för Katarinas skull! Om man är det minsta intresserad av fotbolls- och supporterkultur så ska man läsa den här boken! Och här krävs väl eventuellt ändå lite mer bakgrundsinformation. Per och jag har haft säsongskort till Hammarbys matcher i många år. Sen 1998 om man ska vara  noggrann.

Jag hoppas att det inte är förmätet att skriva om sånt här. Men det är en del av mitt liv. Kanske är det förmätet att ha en blogg?

Men det är ju som med TVn – bara att stänga av om man får nog! (Käckt va!)

Heja!

 

Mer böcker

Precis innan jag skrev det förra inlägget så anmälde jag mig för att läsa en bok på Booked. Jag kan väl nämna att jag har varit med där ett tag och aldrig hunnit först för att få en bok. Men nu! Nu ska jag just fått besked om jag är en av de lyckliga femtio som får läsa en bok som heter Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson. Jag har i och med att jag blivit vald som läsare/recensent också förbundit mig att skriva om boken minst två gånger i min blogg, på Facebook och/eller Twitter.

Jag återkommer när boken landat och lästs!

(Visst är det här ett tecken på att läsa blir höstens tema?)

Sommarböcker

Jag älskar att läsa böcker. Jag tycker verkligen att det tillför så väldigt mycket! Den här sommaren har jag kånkat runt på ett antal böcker, men läst ganska lite. Ibland blir det ju så.

Nåja. De lästa böckerna och korta recensioner.

Boken om Joe. Av Jonathan Tropper.
Gillade både Konsten att tala med en änkling och Sju jävligt långadagar, men den här började jag läsa i början av sommaren sen försvann den i nån hög och det visar sig att jag har läst över sjuttio sidor och jag kommer inte ihåg ett jota. Är det ett bra betyg? Ska försöka igen.

Huliganerna kommer på besök. Av Jennifer Egan.
En sån där bok som liknar filmen Short Cuts där alla historier går in i varandra. Jag gillade den därför att den kändes mänsklig.

Drömbokhandeln. Av Laurence Cossé.
En härlig feelgoodbok som fick mig att vilja läsa mer och mer och mer.

Alltings början. Av Karolina Ramqvist.
Den bok som gjort störst avtryck inser jag nu när jag skriver om den. Även om den utspelar sig ungefär tio år efter det att jag var i samma ålder som huvudpersonen, så känner jag igen mig. Trots att mitt liv såg helt annorlunda ut så rörde vi oss i samma kvarter och tankesättet kan vara detsamma. Tyckte den var skitbra!

Himlens fånge. Av Carlos Ruiz Zafón.
Tack och lov så har jag läst de två tidigare böckerna av samme författare. Utan dem i bagaget hade nog historien varit knepig. Men jag tycker om de här böckerna och skulle gärna läsa en fortsättning!

Den odödliga Henrietta Lacks. Av Rebecca Skloot.
Jag började egentligen läsa En man som heter Ove, men jag tyckte de första 21 sidorna var bedrövliga, så jag tog genast fram ”nåt annat”. Jag är SÅ glad att jag läste den här! Den har givit mig en historielektion om USA 1920 till idag och en vetenskaplig insikt som jag inte skulle vilja vara utan. Tyckte mycket om berättarstilen!

Det känns som jag har missat några böcker. Det är en ynklig sommarskörd. Kanske kommer jag på vad jag har glömt senare.

Och nu ligger Två soldater av Roslund och Hellström i handväskan. Har läst en fjärdedel och jag gillar deras stil. Även om själva historierna är jobbiga så är de bra.

Sen har jag sorgligt många böcker som ligger på vänt. Såna jag aldrig ens började läsa. Jag har en plan. Nu när jag börjar jobba igen så ska jag läsa åtminstone ena vägen till/från jobbet. Den andra vägen kan jag lyssna på podcast och spela hjärndöda spel. Bra plan!

Barnbok

Kanhända är det idiotiskt att skriva om det jag nu tänker skriva. Men jag gör det ändå.

Resan till Sicilien var en skrivarresa. Jag håller på med en barnbok. Idag skrev jag klart det sista i det första utkastet. Jag har varit ganska disciplinerad, mer än vanligt faktiskt. Trots att jag har skrivit så har jag ändå haft tid för pool, hav, sol och mat. Och umgänge med min syster naturligtvis. Det var en trevlig resa!

Mer om boken. Den jag skriver.

När mina äldre söner var små, så berättade jag en maratonhistoria varje kväll. Jag tänker inte avslöja vad den handlade om, men handlingen var uppenbarligen tillräckligt minnesvärd för att sitta kvar så här 15 år senare. Och om det nu visar sig att de enda som nånsin uppskattat den där sagan är jag och de små barnen, så har jag i alla fall slutfört ett projekt och det är bra!

Jag har alltid läst mycket för och omkring barnen när de var yngre. Tycker det är viktigt att visa att det är ett utmärkt sätt att fördriva tid, lära sig ord och hur andra tänker. Att läsa och att alltid tala med barn som om de fattar mer än de själva kan uttrycka - det har varit några av mina starkaste övertygelser för att ge dem stort ordförråd i allmänhet och hjärnkapacitet i synnerhet.

Jag har tre kloka söner. Kanske funkar receptet?