Kategoriarkiv: Konst

Favoritkonstnär

Jag vet inte vilken konstnär jag ska välja som nummer ett. Det finns så många olika områden man kan vara konstnär inom.

Jag tycker mycket om glaskonst och det finns saker av Bertil Hydman-Vallien som är fantastiska. Det hans fru gör roar mig inte alls lika mycket. De där tulpanerna gick det snabbt inflation i, tycker jag. Kan däremot rekommendera Åfors glasbruk å det varmaste. Jättefint ställe! Och när jag nu är inne på glasbruk så ska jag gärna dela med mig av det absoluta favoritglasbruket – Transjö. Väldigt snygga grejer! Många gånger av studenter.

Jaha – så har vi ju Chagall. När vi bytte boende (Sjöstan mot Nice) med några kompisar till Pers syster för två år sen, så besökte vi Chagallmuséet. En upplevelse. Dante, som började förstå engelska bättre och bättre, kunde hänga med ganska bra med lånelurarna där det berättades om Chagalls historia. Tycker mycket om den här bilden -

chagall

Dante och Chagall. Dante råkar dessutom matcha konstverket med färgerna på tröjan …

Att se Hilma af Klint på Moderna Muséet förra året var en glad överraskning! Och Helene Schjerfbeck - underbar!

schjerfbeck

Bild av Helene Schjerfbeck

Jag tycker om en hel del av det min pappa , Carl Etzler, gjort också. En av mina favoriter hänger på väggen här hemma sen många år!

ce

Av pappa.

Till sist rekommenderar jag ytterligare ett ställe att besöka för den som är intresserad av vackra miljöer och konst – Louisiana utanför Köpenhamn. Bättre än Tivoli!

 

Favoritkyrka

Jag är en dag sen med detta, men just idag känns det som jag har nåt att säga.

Min tro är vag. Tror mest på gemenskap. Och att vi, alla människorna, är det onda och det goda. Vi är tillsammans gud. Men den tron nöjer jag mig med att ibland nyttja kyrkorummet för att det är svalt och vackert. Och kanske fokuserat. Jag vill inte gå ur svenska kyrkan eftersom jag vill ha fortsatt tillgång till det svala och vackra och fokuserade, utan att ha dåligt samvete.

Vilken är då min favoritkyrka? Om jag ska säga en kyrka jag gillar inuti så blir det två. Dels Il duomo i Florens. Där har jag varit två gånger. Ett fantastiskt rum med fantastiskt ljus.

DSC06461

Il duomo, Florens

DSC06572

Il duomo, Florens

Dels Frederikskyrkan i Köpenhamn. Fantastiskt ljus. Bra ställe att sitta på när man har gått länge.

DSC01468

Inne i Frederikskyrkan

DSC01466

Inne i Frederikskyrkan

Silhuetten på en kyrka kan ju också vara tilltalande. Där ligger Sofia kyrka som nummer ett. Vi ser den från ett fönster i lägenheten. Ett av de främsta skälen till att vi bor där vi bor!

DSC05015

Sofia kyrka

DSC01397

Sofia kyrka

Eftersom jag heter Katarina efter Katarina kyrka (min mamma och pappa bodde på Nytorgsgatan i en etta när jag föddes) så tar jag ju med den också. Min pappa, som dog för ett år sen idag, finns i minneslunden där – ett ändå starkare skäl till att tycka mycket om den kyrkan. Ändå mer tycker jag om den kyrkogården. Jag ska gå dit idag.

IMG_9111

Katarina kyrka och kyrkogård

Konst?

idag har jag träffat Eva som bor i Tyskland. Hon har alltid späckat, väldigt planerat kompismötesschema när hon kommer hem till Sverige på besök. Jobbesök, oftast. Fast allt för sällan.

Vi var på visningen av Bukowskis moderna. Bland den konsten vill jag bo. Underbara målningar, möbler, mattor, silverföremål och annat. I love it!

Sen gick det utför. Vi var på Moderna museet. Konst. Ja. Men nydanande? Intressant? Nej. Det var en utställning där en del var av Kraftwerk. Värsta hallaballot när den öppnade. Why? Jag tyckte den var trist. Svår att fatta. Till och med utställningen med en kvinna som jämförde det västerländska sättet att möblera med det inre själsliver (typ) var lättare att förstå. Besöket gav mig inte ett jota.

För ett år sen var det en utställning om Hilma af Klint (som nu visas på Louisiana i Danmark) som verkligen GAV mig nåt. Så det handlar inte om att jag är ett konstpucko. Jag kunde bara inte ta till mig den här utställningen. Den krävde för mycket bakgrund. Var för svårtillgänglig. För mig, ska jag tillägga.

Allvarligt – jag förlorade liksom tron på konsten. Det får inte vara så enkelt. Det krävs nån sorts begåvning, inte bara att producera. det viktigaste är att FÖRMEDLA. Tycker jag.

Därför ger jag restaurangen och fiket och shopen högst poäng idag. Och samtalet med Eva såklart och som vanligt. Men konsten. Den får låååga poäng.

Höga pöäng får även Vagabond där jag bytte ett par alldeles för tidigt trasiga skor. Jag fick ett par nya rätt av. Heja!

Och & other stories, H&Ms alternativbutik på Biblioteksgatan, får också höga poäng! Jag älskar, ja – ÄLSKAR deras tvålar och krämer av doftgurun Ben Gorham (Byredo). Idag har jag köpt tvålen Rose Revival. Smörj in mig i det när jag dör! Eller ändå hellre – smörj in er själva med det medan ni lever!

Hemarbete

Man kan arbeta på olika ställen. Idag har jag jobbat hemma. Otroligt bra! Jag arbetar ostört, koncentrerat och får massor gjort!

Så jag tog en paus efter väl utfört arbete. Eftermiddagspromenerade med Jenny. Långprommis från Slussen till Etnografiska där vi fikade. På väggen där hänger annat hemarbete, eller heter det handarbete kanske? Och kaffet var (tydligen) gott precis som teet. Mer om kvinnan som driver Matmekka på Etnografiska finns här. Gå dit! Själva museet kan man göra som man vill med …

matmekka

Matmekka på Etnografiska. Handarbetshörnan.

Okulturellt

Vad händer? Jag menar det – vad händer? Jag har ingen koll.

I fredags sjöng Laleh på Hovet. Där hade jag velat vara. För några veckor sen sjöng Nina Persson nån annanstans. Hade jag också velat höra. Hur kommer det sig att jag inte har en aning om vad som händer?

Min analys -

För det första har det med min resväg att göra. Mellan Hammarby Sjöstad och Karlsbodavägen (inklusive stopp för tågbyte i Alvik) finns det inte en enda yta för musikposters. Jag insåg det häromdagen när jag åkte till Medborgarplatsen – hela vägen upp för trappan vid ingången mittemot McDonald’s sitter de där affischerna tätt, tätt. Då ser man ju vad som händer. Även om de är band som inte intresserar mig det minsta.

För det andra har det med min ovana att läsa DN slarvigt på morgonen.

Hur kommer det sig att jag känner till att Schyffert och Lindström och Bröderna Luuk har ”shower”? Bättre marknadsföring i de kanaler jag uppenbarligen bevakar?

Har ju även köpt biljetter till fredagsgenrepet av Melodifestivalen. Dante och jag ska gå tillsammans med Maja, Leon, Kim och Liv. Det ska bli jättekul! Jag uppskattar Maja och barnen gillar varandra. Själva repetitionen kan ju också bli kul! Men det här är ju inte högkulturellt precis. Mer kommersiell barnkultur.

Vad gäller teaterföreställningar är jag också helt borta. Likaså dans. Och konst.Något har hänt. Detta är delvis en önskan om att uppmärksammas på när det händer nåt kul och sevärt.

 

Tillägg recension + annat

För den som är intresserad av att läsa fler recensioner av Veronica Maggios skiva kan läsa både Jennys och Freds!

Och nästa skiva jag hoppas vilja lyssna på mycket är den som kommer i veckan – Laleh. Jag läste en artikel om henne i DN i morse och kom då på en grej.

Laleh. Nour El-Refai. Gina Dirawi.

Tre av våra största, nya fräscha namn inom underhållning. Alla tre är ju ganska speciella, eller hur? Går på många sätt sin egen väg. Och är på nåt vis ganska lika. Intressant!

Ja. Det var bara det.

Handen i fickan …

Nu har Veronica Maggios skiva varit ute i en vecka. Jag har lyssnat. Här kommer en sorts recension.

Förväntningarna var höga. Jag har lyssnat så mycket på ”Och vinnaren är …” och ”Satan i gatan” och tycker mycket om båda skivorna. Spännande att Salem al Fakir har producerat. Är också lite intresserad av vilka låtar Dante kommer att sjunga med mest i framöver!

Mina första reflektioner är att varje låt har partier som jag verkligen gillar. Överraskas av.

Ibland är texterna mer än lovligt simpla. Men jag gillar det ändå. Emellanåt är det nåt 60-/70-taligt över alltihop. Som jag tycker om.

Igår grät jag när jag lyssnade på ”Låtsas som det regnar”. Älskar det klassiska, texten och när hon sjunger ”fasa-a-a-der”. Just den lilla biten jag höra om och om igen. Att jag grät berodde nog mest på att jag var väldigt trött och att det där klassiska tillsammans med det nakna sättet att sjunga på blev lite för mycket.

Det svagaste spåret är ”Hela huset” med Håkan Hellström. Det kan ju kanske bero på att jag är ointresserad av honom. Tycker han sjunger tråkigt. Och i den här låten så sjunger de inte alls tillsammans. Däremot så sjunger Veronica jättebra! Och texten är bra. Men är lite ”Jaa – va kul. Håkan – det är klart att du ska vara med på min skiva. Men nu ska vi snart avsluta inspelningarna och jag hinner inte skriva ytterligare en låt. Men vänta, du kan ju sjunga den här texten i den där låten som aldrig lyfte med bara mig. Här har du några rader. Yl on! Ja. Jag är full när jag kommer på det här. Sen kan jag inte säga nej. Attans.”

Tycker också att ”I min bil” låter som en blandning av nåt från det som Eva Dahlgren och Anders Hillborg gjorde + Kate Bush. Det gör inget. Gillar båda. Allt i ett här liksom!

På det hela taget tycker jag om den här skivan. Jag kommer att lyssna på den ofta. Och det ser jag fram emot!

Grattis!

Tack!

Kultur?

Jag har några saker på hjärtat.

1. Bilden på rummet i Sicilien.

IMG_6435

 

Jag bara undrar. Exakt hur tänkte man? När man målade tavlan? Hängde upp den? Såg till att två systrar fick rummet med amningstavlan?

2. Jag kan hela texten till en enda sång i hela världen. Jag är en hejare på melodier, men texter? Nej. Det bara går inte. Och sången är …

Ebony and Ivory med Paul McCartney och Stevie Wonder. Från 1982. Jag och min gymnasiekompis Stisse köpte skivan tillsammans. Jag hade den hemma ett tag sen var det hennes tur. Där är den kanske fortfarande.

Jag kan visst fler sånger kom jag på. Här dansar herr gurka. Krakel spektakel. Kanske en Duran Duran-låt. Eventuellt nån Beatles-låt också. Men som sagt. Melodier är jag bra på. Tonsäker men inte textsäker.

3.  Får man hälsa till nån? Och rekommendera nåt? I så fall vill jag rekommendera tre podcasts.
- Alex och Sigge
- Filip och Fredrik
- Värvet med Kristoffer Triumf

Jag hälsar till mormor och pappa. Där ute.

Mats på Millesgården

Det är klart att även jag ska skriva nåt om besöket på Millesgården häromdagen. Mats Gustafson.

Jag ska börja med att berätta att det här var en speciell dag för mig. Jag har inte jobbat sen i februari. Ja, i alla fall inte heltid. Tidigt i våras var jag och Jenny på Waldemarsudde på Johan de Geer-utställningen en fredag och det var så otroligt skönt att kunna gå på museum på en vardag. Jag kände en sån enorm frihet. Att kunna göra vad som helst, när som helst. Härligt.

I fredags var vi alltså på Millesgården och såg utställningen med Mats Gustafson. Efter utställningen, ett längre samtal sittandes på muren ner mot vattnet och en promenad i trädgården så bestämde vi oss för att äta lunch på Millesgården också. Jättegott! Men herregud så märklig personal. En yngling i kassan som raljerade på ett översittarvis som inte passar någon som arbetar med service. En mycket ung kvinna som skulle hålla servera rätt person rätt maträtt. Hon visste bara inte hur. Att ropa ”27″ med den tunnaste rösten ever, funkar inte. Nåja. Solen sken och maten var, som sagt, god.

Och utställningen då? Asbra! Vilka underbara modebilder! Mestadels akvareller som är helt fantastiska. Målningarna är liksom fulländade. Spännande. Jag undrar bara en sak. Hur lång tid det har tagit att komma till varje bilds slutgiltiga utförande. Hur såg skisserna ut?

Gå dit!!!

Men nu är de där ”lediga” dagarna alltså över. Inga museibesök på fredagar. Än på ett tag. Det kommer jag att sakna. Mycket.