Kategoriarkiv: Arbete

Kväll

Efter bra dag på arbetet, ändå bättre!

1 Aqua Dance! Jag kanske tjatar, men det är verkligen, verkligen roligt! Och bra! Och lagom!

2. Liten middag, gott te och samtal hos Jenny. Trevligt. Längesen jag träffade nån vettig. Oj. Hur många förolämpar jag nu :).

3. Kort promenad till bussen. Underbar kväll. Kan börja regna. Eller inte. Ganska ljust. Och jag vet hur det kan kännas att gå hem om natten i studenttider. (Att jag relaterar till det och att minnet är så starkt beror säkert på att det var bland de första gångerna jag så frekvent var ute om nätterna. Blommande hägg. Fukt. Perlerose. Härliga tider.)

4. På väg hem läser jag att Hammarby vann mot Huskvarna (jag valde att inte bryta Aqua-trenden framför att gå på match …)

5. Tog en rolig Instagrambild på hemvägen.

6. Kom hem till Per, Dante och katterna. Bra!

7. La Bamba på TV.

Det behövs inte så mycket.

Det man inte berättar

Varje dag gör man val. Det börjar med att bestämma sig för om man ska gå upp när väckarklockan ringer eller om man ska snooza lite. Sen är det frukosten, klädval, färdväg till jobbet. Och så vidare. Alla de där besluten tar man ju själv, utan att överlägga med andra. Man ser saker, upplever och känner i sin ensamhet. Allas gemensamma ensamhet.

Idag har jag gjort en massa val. Ett av dem var att på väg till jobbet i Sundbyberg kliva av tunnelbanan i Huvudsta. Jag blev nämligen väldigt osäker på om jag satt på rätt tåg. Det gjorde jag. Så då valde jag att skriva det här inlägget under de åtta minuterna tills nästa tåg kommer.

Känner ankomstvinden från tunneln. nu. Bäst att sluta. Hoppas på en trevlig fredag för dig. Och mig.

Det relativa

Idag intervjuade jag en nyanställd på jobbet. Han kommer från Iran. Han flydde från Iran när man ville att han skulle delta i kriget mor Irak. När han inte fanns tillgänglig så tog man hans bror istället. Brorsan försvann. ”Han är död” sa alla utom mamman. Efter fyra år dök han upp. Då vägde han 42 kilo. Han hade suttit som krigsfånge i Irak. Han var inte sig själv när han kom hem meddelade pappan (som också var kvar i Iran).

Min kollega har haft dåligt samvete.

Brorsan har flyttat till Kanada och mår bättre. Är sig själv igen.

Jag tycker att den nye kollegan är trevlig.

fast det beror kanske mest på att han trodde att jag är 38. Hehe.

Livets lager. På lager.

Det händer ju så mycket parallellt i livet. Saker att ta ställning till. Varje dag.

Just nu har vi en riktigt sjuk katt här hemma. Hon har mått dåligt, bättre och sämre igen. Det är skitjobbigt. För både henne och oss. Vi funderar just nu över hur vi ska göra med henne. Det känns svårt att avliva en katt som leker och som har världens mjukaste lilla päls. Men hon måste faktiskt äta också. Vi kommer göra det som är bäst för henne. Vi är i ständig kontakt med en veterinär. Imorgon får vi se hur vi gör.

Alla saker efter pappa. Måste ta tag i det. Men det är så jobbigt. Känslomässigt och praktiskt. Men vi kommer inte in i klädkammaren. Extrarummet är belamrat med grejer.

På jobbet. Nya saker som jag aldrig har gjort förut. Jag vet att jag kan lösa det. Det finns folk att fråga. Men innan jag har gjort det så är det lätt att oroa sig.

Var har jag lagt boken jag köpte för inte så länge sen.

Ytligare – mina förbannande naglar som jag har gjort hos vietnameserna i Globen. De är så väldigt oproffsiga har jag insett efter fyra besök. Ena gången gör de på ett sätt, nästa på ett annat. Och det finns bara en på salongen som talar bra svenska. Jag ser det härmed naglarna som ett utslag av nån sorts 50-årskris, samtidigt som jag ju belönar mig genom att både stärka naglarna, färga dem och bli omhändertagen.

Och inget av detta syns på mig när jag åker tvärbanan till jobbet. Jag vet inte heller hur andras lager ser ut där bakom kavajen, mascaran, frisyren, ryggsäcken.

 

Mindre bra dag

Idag har jag arbetat mig trött. Tänkte avsluta dagen med att ”göra naglarna” men alla gallerior där Five Five Nails finns stängde extra tidigt. Skräp! Men i morgon ar de minsann öppet hela dagen. Obegripligt.

Så kom jag hem. Och här har vi en katt som inte vill äta. Min teori – mamma Messi har en dassig matar tutte och det har gjort att lilla Missi(ssippi) tror att det ska vara så. Eftersom hon inte vet bättre. Hon är så liten. Nu mer också tunn.

Per åkte med henne till djurakuten eftersom hon blev lite slö. De gav henne litelite vätskeersättning efter att ha klämt och känt på henne. Men hon är inte tillräckligt dålig för att stanna. Så nu är det tvångsmatning fast hon stänger sin lilla mun.

Vill hon dö?

Det är förfärligt. Och sorgligt.

Väl utfört värv

Om jag får säga det själv. Hade samlat folk för nätverkande idag. Och vi kom fram till saker och nu har vi varandra och det känns jättebra!

Fylld av energi gick jag hem. I morgon är det en vanlig dag, sen tänkte jag nog jobba hemifrån på fredag eftersom jag tror att alla andra också gör det. Svarar på mail om det kommer några.

Hade så gärna åkt till Småland. Så blir det nog inte. Hade så gärna gjort en utflykt. Så blir det nog inte heller. Det är trist.

Oväntat

Som professionell röstaktör talar jag i olika telefonitjänster. Med människor jag inte känner. Dyker även upp i sammanhang jag inte förväntar mig. Som när Fredrik Wikingsson i TV-programmet La Bamba ringde upp Vårdguiden häromdagen. Från USA. Jäpp – there I was! Hade man ju ingen aning om. Men jag känner ju igen min röst. Och vet att jag valts ut att vara där.

Men i alla fall. På TV!