månadsarkiv: mars 2014

Pengar i sjön?

Idag har jag bokat tid för manikyr. Jag vet inte vilken sorts manikyr jag får. Kan vara nån sorts extranagel som förpliktigar till kostsamma återbesök alldeles för ofta. Jag förstod inte vad kvinnan i andra luren sa. Men jag tackade ja till tiden klockan 17.

Livet är ett äventyr. Men det måste innehålla trygghet och spänning. Att gå till manikyrställe i Globen är spännande för mig. Undrar dock varför jag gör det? Ingen kommer att bry sig. Och hade jag bott på en öde ö hade inte jag heller brytt mig.

Kanske kastar jag pengar i sjön …

 

 

 

 

 

Amerikakullen

Nu ska jag berätta för er om våra småkatter – Amerikakullen som blir en vecka i morgon. Jag lovar – det finns inget gulligare.

Amerikakullen

Men va?

Till vänster har vi lilla Hawaii som har huvudet på Kansas som i sin tur har Mississippi snusandes på sitt huvud som har Floridas nos på sin rygg. Längst ner till höger ligger Texas med tassen under örat.

Vi har fem kattungar och fler än tjugo intresserade köpare. Hur ska vi kunna välja rätt familj till var och en av de här underbara kisslingarna? Och hur ska vi kunna skiljas från dem om 12 veckor?

De luktar gott också.

På pluskontot

Jamen så där ja. Kom hem ganska tidigt från konferensen, fikade med Dante och sen gick jag och sov middag.

Jag har varit med från början av det här konferensprojektet där över 120 ledare från hela Sverige skulle träffas i två dagar. Lokaler (Skogshem&Wijk), upplägg, program, gästföreläsare, mat och dryck, inbjudan och att hålla reda på vem som till sist kommer och inte – det tar tid. Men det blev bra! Jag vet det eftersom de sa det. Tror att mitt namn nämndes tio gånger av tre personer på scenen. Klart det var roligt, men för varje gång kände jag hur prestationsångesten ökade. Hur ögonen kommer hållas på allt jag gör framöver.

Egentligen borde jag väl suga åt mig. Okritiskt. Nu tänker jag istället att de där som nämnde mitt namn ville verka mjuka och mänskliga och att de tänker på den lilla människan där ute i organisationen – mig till exempel.

Fast föreläsaren, som satt bredvid mig när de två första talarna nämnde mitt namn åtta gånger och jag viskade ”Herregud, vilken prestationsångest jag får. Nu måste de sluta” – han skickade ett tackmeddelande idag. Där skrev han att jag är grym och att jag ska skriva upp omnämningarna på pluskontot. Så – då gör jag det. Att jag delar med mig av detta är inte för att skryta utan för att våga TRO på att jag KAN.

/Kvinnan med nyss påbörjat pluskonto

 

Konferens

I morgon ska jag på konferens. Det ska bli kul. Eller trevligt. Eller lärorikt. Eller gott.

Jag som har bokat hela faderullan för 120 pers ska få ett riktigt bra, och större, rum. Har de sagt.

Nu ska jag packa väskan. Det är jag bra på. Det blir en mycket liten väska. I värsta fall är det schampoot som tar mest plats.

Ska bo här.

Kundmottagande

Det värsta man vet är ju att känna sig dum. Eller hur? När jag känner mig dum så händer det att jag blir illvillig. Som idag …

Jag har världens sämsta naglar. Bara bra när jag äter ägg varje dag och det gör jag bara på semestern när jag får äggröra. Hur som helst så har jag sett att det har öppnat en ny liten skönhetssalong i närheten av bostaden. Idag gick jag dit för att kanske boka en tid för nån sorts förstärkning eller vad man nu kan göra. Jag har ingen aning om hur det går till, vilken typ av naglar som skulle kunna passa mig (inte så långa, liiite färg och inte fyrkantiga).

Kommer in i salongen. Tomt. Efter en stund ramlar det ut folk ur ett rum. Jag berättar om mitt ärende och får ett visitkort med en adress till en hemsida där jag kan läsa mer och boka tid. Men? Jag är ju DÄR. Nu. Va? Är det inte bättre att berätta om tingen på en gång. Är det inte bättre att boka in en tid på stuberten? Tydligen inte. Å andra sidan var det inte kvinnan som gav mig kortet som håller på med naglar. men ändå?

Nu har jag tittat på deras sida. Konstaterat att det är svindyrt och att jag inte är så mycket klokare av de fåordiga texter om naglar som finns där. Ska man få kunskapen med bröstmjölken – så har jag fel gener … Kommer ALDRIG att gå dit. Otrevliga idioter.

Såg dessutom att de på visitkortet har skrivit att de har hår & nagel salong och att den ligger på Lungnets Allé. Moahahaha!

Ont i magen

Jag läste DN i morse. Om romerna i Bukarest. Hur journalisten och fotografen gjort ett besök hemma hos en familj i det fattiga området några busstationer från centrum. Huvudpersonen i reportaget heter Kiki och hon bor, vad jag förstår, hemma hos sin moster. Mostern är heroinist precis som sin son. Han är 14 år. När journalisten försöker få kontakt med 14-åringen så faller huvudet tungt mot bröstet.

Hela min kropp rusar av obehag. Jag mår så jävla dåligt av hjälplösheten. Det finns fan inget värre. Att göra mot sig själv, alltså. Blä!

Artikeln finns att läsa här.

Hemarbete

Man kan arbeta på olika ställen. Idag har jag jobbat hemma. Otroligt bra! Jag arbetar ostört, koncentrerat och får massor gjort!

Så jag tog en paus efter väl utfört arbete. Eftermiddagspromenerade med Jenny. Långprommis från Slussen till Etnografiska där vi fikade. På väggen där hänger annat hemarbete, eller heter det handarbete kanske? Och kaffet var (tydligen) gott precis som teet. Mer om kvinnan som driver Matmekka på Etnografiska finns här. Gå dit! Själva museet kan man göra som man vill med …

matmekka

Matmekka på Etnografiska. Handarbetshörnan.