månadsarkiv: oktober 2013

Lösningsmedel?

Sitter på pendeln mot Arlanda. En ny erfarenhet. Funkar bra. Smidigt!

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Plötsligt känner jag en kraftig lukt. Lösningsmedel. Nån sniffar, tänker jag. Ser mig omkring. Inga småkillar med lim i påse här inte. Tack och lov. Men se där – en ung dam med värsta fixade håret. Lösningsmedlet är ju bara hårprodukter.

Är det nyttigt?

Tillägg recension + annat

För den som är intresserad av att läsa fler recensioner av Veronica Maggios skiva kan läsa både Jennys och Freds!

Och nästa skiva jag hoppas vilja lyssna på mycket är den som kommer i veckan – Laleh. Jag läste en artikel om henne i DN i morse och kom då på en grej.

Laleh. Nour El-Refai. Gina Dirawi.

Tre av våra största, nya fräscha namn inom underhållning. Alla tre är ju ganska speciella, eller hur? Går på många sätt sin egen väg. Och är på nåt vis ganska lika. Intressant!

Ja. Det var bara det.

Handen i fickan …

Nu har Veronica Maggios skiva varit ute i en vecka. Jag har lyssnat. Här kommer en sorts recension.

Förväntningarna var höga. Jag har lyssnat så mycket på ”Och vinnaren är …” och ”Satan i gatan” och tycker mycket om båda skivorna. Spännande att Salem al Fakir har producerat. Är också lite intresserad av vilka låtar Dante kommer att sjunga med mest i framöver!

Mina första reflektioner är att varje låt har partier som jag verkligen gillar. Överraskas av.

Ibland är texterna mer än lovligt simpla. Men jag gillar det ändå. Emellanåt är det nåt 60-/70-taligt över alltihop. Som jag tycker om.

Igår grät jag när jag lyssnade på ”Låtsas som det regnar”. Älskar det klassiska, texten och när hon sjunger ”fasa-a-a-der”. Just den lilla biten jag höra om och om igen. Att jag grät berodde nog mest på att jag var väldigt trött och att det där klassiska tillsammans med det nakna sättet att sjunga på blev lite för mycket.

Det svagaste spåret är ”Hela huset” med Håkan Hellström. Det kan ju kanske bero på att jag är ointresserad av honom. Tycker han sjunger tråkigt. Och i den här låten så sjunger de inte alls tillsammans. Däremot så sjunger Veronica jättebra! Och texten är bra. Men är lite ”Jaa – va kul. Håkan – det är klart att du ska vara med på min skiva. Men nu ska vi snart avsluta inspelningarna och jag hinner inte skriva ytterligare en låt. Men vänta, du kan ju sjunga den här texten i den där låten som aldrig lyfte med bara mig. Här har du några rader. Yl on! Ja. Jag är full när jag kommer på det här. Sen kan jag inte säga nej. Attans.”

Tycker också att ”I min bil” låter som en blandning av nåt från det som Eva Dahlgren och Anders Hillborg gjorde + Kate Bush. Det gör inget. Gillar båda. Allt i ett här liksom!

På det hela taget tycker jag om den här skivan. Jag kommer att lyssna på den ofta. Och det ser jag fram emot!

Grattis!

Tack!

Hälsa

Det finns tvenne sätt att förhålla sig till sjukdomar och smärta. Man hoppas att det går över eller man gör nåt åt det.

Jag tillhör tyvärr den sorten som väntar på att det ska gå över. Talade med min mamma idag, hon är likadan (men nu har hon varit hos läkare som konstaterade örongångsinflammation efter veckor av ONT).

Dante 10 år, däremot, han gör nåt åt saken. Fråga mig inte varifrån den vanan kommer.

Han har haft ont i hälarna ett tag. Idag tog han tag i det – han gick till skolsköterskan som gav honom ett informationspapper om Severs skada. Så nu vet vi hur det ska behandlas. Gelinlägg i skorna.

Men inte hade vi sagt att han skulle gå till skolsköterskan. Det kom han på själv. Smart kille! Kanske kan lära nåt av honom!

Förr

På onsdag ska jag bila neråt i landet. Nej – jag har inte tagit körkort. Jag blir skjutsad av en arbetskamrat som bor däråt. Kristianstad, närmare bestämt. Så kom jag på att jag nog har nån släkting som har bott i krokarna för länge sen.

Min farmor Sara (som jag aldrig kallat farmor, bara Sara. Precis som hennes fem barn och alla barnbarn också gjorde) skrev en kortare ”självbiografi”, som min farfars mamma också gjorde. Väldigt, väldigt roligt att läsa. Min farfars mor emigrerade till USA och det har hon beskrivit på ett fantastiskt sätt. Rena rama historielektionen! Sara, som var född 1909, växte upp i Göteborgstrakten. Hennes pappa var militär. 1924 flyttade familjen, men Sara stannade kvar i för att gå i skolan. Resten av familjen flyttade till … Kristianstad där min farmors far var major på Wendes regemente. På fredag tror jag kanske att jag kommer att få se det där regementet. Undrar om vi passerar Charlottesborg också. De bodde där. Hyrde huset. När jag googlade på det så tycks det vara vandrarhem nuförtiden.

I början av 1928 var Sara nyss fyllda 18. Då åkte hon för att arbeta på legationen i Bukarest. Där tycks hon haft ett fasligt sjå med utelivet. Hon såg bland annat Josephine Baker. Coolt!

Men. Jag hittade andra anteckningar som Sara skrivit – dem om min pappa som barn. Hon skriver (pappa föddes i januari 1040. Det här är samma år …) :

När Carl blev 1/2 år var han så stor o. duktig. Strax före (d 11/7) hade han blivit polyfotad.
Den 13 juli reste han sig på alla fyra o. vände sig ordentligt. Därefter sov han mest på magen.
Den 14 juli drack han f.f.g. rödvin. Det var på Långholmen.
Den 23 juli sade Carl f.f.g. ‘mamma’, i början endast när han var arg eller ledsen.
Den 24 juli började han få välling till 10-målet på f.m. Han tyckte på den tiden mycket om att ‘dansa’ efter musik.
Den 12 augusti började han kunna hållas fram och från september satt han alltid ensam på kärlet.

För er som har barn under nio månader – dags att lägga på ett kol va :) Eller gör små anteckningar om barn och liv! Andra blir glada av det!

Tre pojkar

I går var Petter här. Äldste sonen, 23 år. Han skulle hämta sin vinterjacka, men när han insåg att vi skulle köpa hem mat från Texas Longhorn så stannade han. Så trevligt så! Att älska sina barn är nog den innerligaste kärleken. Helt förbehållslöst vill man ju ge dem allt man är kapabel att ge dem.

Jag saknar Petter och Fred här hemma. Men de har ju egna hem och egna liv. Glad för det!

Mina tre fina pojkar! Jag är så stolt över er! Alltid och jämt!

Egentid

Dante har fotbollsturnering och Per skjutsar. Vanligtvis försöker jag vara med, men jag har begåvats med en typ av köldallergi som gör att jag får nässelutslag när det är kallt och fuktigt. På riktigt. Inget vidare.

Så jag har egentid 10-16. Det här får inte sjabblas bort. Frukostomeletten vid TVn är avklarat. Sen ska jag bada och läsa. Tänkte nog få lite pedikyr sen också. Måste städa och har tre uppdrag idag – att slänga tre stora pappkartonger som kom med 85 kilo kattsand igår. Ja, det var extrapris nånstans. Bra! Levererades till dörren. Från Grizzly Zoo. Men vi har hallen full av bubbelplast. Till Tillas stora förtjusning. Hon biter sönder plasten så det poffar. Gulligt! De andra uppdragen jag har är att slänga soporna och hitta på nån kvällsmat. Lätt som en plätt.

Ett tag tänkte jag kolla med Fred om han vill gå på bio, men det blir lite tight med mitt avslappningsprogram. Problemet är bara att jag längtar så vansinnigt mycket efter de stora pojkarna. Man vill inte störa. Man = jag.

Imorgon är det kattuställning i Uppsala hela dagen. Med lilla Sol som bor i Bromma hos fodervärdsfamiljen. Det ska bli spännande!

Min bokkonsumtion – en enkät

Jag gör som Ann-Charlotte och Jenny och svarar på den här enkäten.

Senast köpta inbundna bok: ”Jag hör till de få som kan leva” av Katarina Kuick.
Senast köpta pocketbok: ”Femte hjulet” av Jeff Kinney. Present till en av tioåringens kompisar.
Favoritgenre: Ungdomsböcker och deckare
Ultimata längden på en bok: En dålig bok får gärna vara kort. En bra kan gott vara lite längre,
Favoritbokhandel: PocketShop Sergels Torg och Arlanda. De bästa tipsen får jag av Catherine som jobbar på Akademibokhandeln vid Hötorget.
Favoritbibliotek: Medborgarplatsen. Här finns ju dessutom chansen att träffa Fred som ibland går hit och spelar spel med sina kompisar!
Favoritplats att läsa (i hemmet): Sängen
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): I en skön solstol.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Åh. Det måste bli barnböcker. J.K. Rowling var ju given under Harry Potter-åren. I övrigt är jag inte så inbunden. Åker mycket kommunalt …
Bästa lässnackset: En bit choklad.
Bästa läsdrycken: Te. Alltid te.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Om boken är tillräckligt bra så spelar det ingen som helst roll.
När på dygnet läser du helst? På kvällen
Bästa bakfylleläsningen: En söndagsbilaga till nån av kvällstidningarna.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Allt som inte är för tungt – i alla bemärkelser.

Det gamla paret

Jag satt och käkade lunch häromdagen. På Wayne’s på Mio som ligger nära jobbet. Två snubbar som värmer maten och serverar med sallad. Den ena sköter snacket, den andra håller klaffen och jobbar.

Jag åt, som jag brukar, focaccia med mozzarella och pesto (har lagt ner LCHF på luncherna ett tag). Läste en bok. Så kom det ett par och frågade om det fanns mat. De hade uppenbarligen inte kollat så noga ät vare sig det ena eller andra hållet. Upp på stora tavlan där alla rätter och priser står, eller i glasdisken. För där fanns ju både laxpaj och mackor och sallader. Fast de kanske förväntade sig kalops och stekt strömming?

Jag åt och läste bok. De satte sig ner och sen satt de där och åt. Under tystnad. Och jag tänkte att de nog inte hade så mycket att säga varandra. Och hoppades att jag inte hamnar där. Att sitta med sin man och hålla käft.

Men de var i 85-årsåldern och har kanske varit gifta i 65. Kanske är de tankeläsare?