Sista för en tid

Så. Nu har lusten att blogga dött.

Den här portalen som skulle till för att göra oss till ett kollektiv finns inte och det var nog det viktigaste för mig. Men – inte så viktigt att det får kosta pengar. Icke värt. Detta är ingenting någon mer än jag själv ska ta på mig för jag kunde säkert också ha engagerat mig mer. Lärt mig förstå hur man gör en portal. Men jag har inte tid. Tar mig inte tid. Frågar inte Per som säkert skulle kunna.

Nu koncentrerar jag mig på att inte tänka i blogginlägg utan istället ha en sommar utan att skriva. Det kommer att bli tomt.

Kanske kommer jag tillbaka. Måste bara samla ihop det. Livet. Hitta en plats.

Ajö på ett tag.

Frisyr

Min drömfrisyr …

Jag är ganska nöjd. Men jag skulle jättegärna testa lite andra frisyrer och hårkvalitéer

Ett tjockt, vågigt hår till nedanför änglavingarna skulle ju vara roligt. Om en privat frisör med finfin förmåga att göra svinryggar och uppsättningar i största allmänhet följer med. Kan tänka mig att den personen är bra på massage, manikyr, pedikyr och hudvård också. Då tar jag det!

För övrigt tycker jag att det här är en bra frisyrvideo!

 

 

Träffa skådespelare

Kanske kan man få berätta om skådespelare man mött istället för att berätta om såna man skulle vilja möta?

Jag hade PRAO-plats på Stadsteatern 1984 eller så. (Googlade just på det. Det var visst 1980 …) Pjäserna på tapeten var Häxfisken, Hoppla, vi lever och Mordet på Marat. Jag var med en inspicient en vecka och med en dekorationsmålare en vecka.Hon hette My Leffler. Jag grät när vi skildes åt. Jag tyckte så mycket om henne.

However. Philip Zandén var med i Häxfisken. Han pratade med mig. Undrade vad jag gjorde där och så. Jag minns doften av teatersmink i logen. Sen kom Amadeus 1981 och då gick jag på gymnasiet och hela klassen var kära i Philip. Vi skickade kollektivt kärleksbrev. Håhåjaja.

Så har jag ju dansat med Jakob Eklund i Nice och tillbringat en del tid med både honom och Claes Malmberg. Också i Nice.

När jag jobbade på Skansen på Galejan (kaksi kroni för de finska barnen i karusellen. Kaksi kroni för ett av numren att spela på chokladhjulet. Och gosedjurshjulet. Och Alladinhjulet. En dag, när jag stod där i småregnet och ingen ville komma och lägga två spänn på ”nummer ett till tjugo. Ingen mer som vill spela? Då stannar jag hjulet!” så är jag ganska säker på att jag såg Greta Garbo bort mot elefanterna till. Hon stod där, stilla i regnet och tittade på mig. Och jag tittade på henne. Med jättehög puls, Hon var ju min idol! Men hon gick vidare och jag var paralyserad och stirrig. Men jag har sett hennes grav på Skogskyrkogården. Och gått på hennes gata på Söder – Blekingegatan – många gånger.

Till sist har jag ur min plånbok plockat fram en utriven bild av Johnny Depp och bett honom signera den när han var på Café Opera när Gilbert Grape hade Sverigepremiär. Jag hade ingen aning om att han skulle dit, men det var ju en salig tur att jag hade den där bilden av honom i plånkan. Fast lite pinsamt. och det sa jag till honom ”it’s a bit strange having a picture of you in my wallet, meeting you and ask you to sign it. A bit embarrassing too.” och då sa han ”You’re sweet!” och klappade mig på högra armen. DET NI!

Annars skulle jag gärna ha John Cusack hemma i soffan nån gång. Hans syster Joan kunde hänga på.

Jag tänker att det räcker där.

Scarface

Inatt vaknade jag ungefär en gång i timman. Igen.

Vid nåt tillfälle skuttade katterna omkring på mig och en av dem blev skrämd av ”nåt ljud”, hoppade över hela mig, tog sats med tassarna från ansiktet upp på sänggaveln som är som en hylla. Det gjorde ont. Kattungen rev mig. Jag var trött och orkade inte ens känna efter om det blödde. Vaknade en timma senare. Lite blod hade runnit. Har ingen koll på hur mycket, men imorse när jag tittade mig i spegeln så hade jag en ganska lång risp i ansiktet.

Detta är den officiella versionen.

Den inofficiella är att ”nåt ljud” var en brakfis som skrämde vettet ur kattungen som rasade över min kropp och tog sats etc.

Hade visst snarkat ljudligt också. Sa Per.

Icke desto mindre undrar jag om det inte är lite mystiskt med en 48-årig scarfacekvinna? Kanske långt mindre mystiskt med en brakfisande, snarkande scarfacekvinna?

Jaja. Detaljer.

Sverige sviker

Tittade på ett TV-program bara för att jag hade tråkigt – Sverige sviker. Unga människor med Aspberger och ADHD som är ”hemmasittare”. De går inte till skolan för att de inte kan. De kan inte vara där.

Intressant.

Sorgligt.

Tyvärr är hela programmet grått. Liksom självmordsbenäget.

Men ändå.

Oväntat besök

I fredags var vi på 70-årskalas från 15-23. Pers mamma fyllde år. Ja.

Med anledninga av denna födelsedag så är Pers syster, som bor i Paris med sin familj, också här på besök. Mycket trevligt!

Igår kom de hit. I samma veva som de precis bestämt sig för att komma, så ringde även Pers halvbror som också kom. Från tre entrecoter i marinad till middag med tio pers. Men nog svängde vi ihop det! Tomatsallad, grönsallad och till sist ganska hårt stekt ostronskivling med färska gröna bönor med riven ingefära och vitlök, lite salt, lite peppar och en skvätt sesamolja. Gudagott!

Så hade vi olika såser hemma – bearnaise och chilibearnaise och en alldeles nyinförskaffad chimichurro i Lallerstedts namn. Och nu måste jag slå ett slag för den sistnämnda. Detta är gott! Senast jag åt det var i Argentina minsann. Men nu behöver man alltså inte anstränga sig så mycket. Man kan gå till Konsum och köpa en färdig burk. Eller – göra den själv. Då vet man ju dessutom exakt vad som är i.

Recept 1

Recept 2

Övrigt för grillaren -
Marinera i Jamie Olivers kryddblandning som heter BBQ seasoning (plus lite olja och soja …). Very good!

 

Favoritkonstnär

Jag vet inte vilken konstnär jag ska välja som nummer ett. Det finns så många olika områden man kan vara konstnär inom.

Jag tycker mycket om glaskonst och det finns saker av Bertil Hydman-Vallien som är fantastiska. Det hans fru gör roar mig inte alls lika mycket. De där tulpanerna gick det snabbt inflation i, tycker jag. Kan däremot rekommendera Åfors glasbruk å det varmaste. Jättefint ställe! Och när jag nu är inne på glasbruk så ska jag gärna dela med mig av det absoluta favoritglasbruket – Transjö. Väldigt snygga grejer! Många gånger av studenter.

Jaha – så har vi ju Chagall. När vi bytte boende (Sjöstan mot Nice) med några kompisar till Pers syster för två år sen, så besökte vi Chagallmuséet. En upplevelse. Dante, som började förstå engelska bättre och bättre, kunde hänga med ganska bra med lånelurarna där det berättades om Chagalls historia. Tycker mycket om den här bilden -

chagall

Dante och Chagall. Dante råkar dessutom matcha konstverket med färgerna på tröjan …

Att se Hilma af Klint på Moderna Muséet förra året var en glad överraskning! Och Helene Schjerfbeck - underbar!

schjerfbeck

Bild av Helene Schjerfbeck

Jag tycker om en hel del av det min pappa , Carl Etzler, gjort också. En av mina favoriter hänger på väggen här hemma sen många år!

ce

Av pappa.

Till sist rekommenderar jag ytterligare ett ställe att besöka för den som är intresserad av vackra miljöer och konst – Louisiana utanför Köpenhamn. Bättre än Tivoli!

 

Trött så trött

Gick upp kvart i fem imorse. Åkte till Helsingfors på möte. Hemma nu …

Att gå upp så tidigt är värdelöst. Att lägga sig 22 är jättetråkigt. Men jag är så trött.

Imorgon ska jag upp klockan 6. Rena rama sovmorgonen!

Den stora skillnaden

Det där med yin och yang. Utan det svarta finns inget vitt. Och tvärtom.

Träffade Jenny för Aqua Dance. Vi kommer tidigt så att vi hinner prata en stund. Men det vällde in människor jag aldrig sett förr. Och nån cool fröken dök inte heller upp. Den enda fröken som fanns där var hon som lär femåringar hoppa från kanten ner i sin mammas eller pappas famn efter en sång. Fröken sjunger högst. Så talar hon om för oss som ska på kursen efter att vi ”gärna får använda de små rösterna” när vi står vid sidan av. Idag fick vi faktiskt gå ner i bassängen trots att de inte hade sjungit än, men hon var tvungen att ändå tala om för oss att det var på nåder vi fick komma i vattnet. Om vi tänkte på det där med de små rösterna. En riktig sista-ordet-idiot.

Ja. Vi stod där i vattnet och väntade på vår fantastiska lärare – Karin. Men inte dök hon upp. Vare sig Jenny eller jag hade läst det där mailet som kom tidigare på dagen särskilt noggrant. Vet fortfarande inte vad det stod, men jag vet att vi hade vikarie.

Ibland är det som sagt svart att bedöma saker utan att jämföra med nåt annat. Är en glass god eller godast?

Idag kunde vi jämföra. Och Karin är, precis som vi känt och trott, helt fantastisk. Vikarien var motsatsen. Allt Karin gör bra, gjorde vikarien dåligt. Man kan inte röra sig snabbt i vatten. Särskilt inte höfter, armar och ben samtidigt. Särskilt inte om man bara gör varje rörelse, som är ny för oss i vattnet, i ungefär 3 sekunder. Så att man aldrig hinner fatta vad som försiggår.

Nu har vi två tillfällen kvar och jag kan säga att jag kommer att försäkra mig om att det är vår underbara lärare som leder oss nästa gång!

Till Karin säger jag TACK! Till vikarien säger jag lycka till.

Mors dag

Igår ägnades dagen åt att tänka på far. Idag är det mors dag. Min mamma är valförrättare i min gamla grundskola, så henne träffar jag inte just denna dag.

Men jag är ju också mamma! Under eftermiddagen/kvällen kommer både Petter och Fred och det ser jag fram emot. Vi ska käka middag ihop. Det kommer bli en god bit kött och grönsaker. Vino. En efterrätt av nåt slag. Tittade på kändisbagare häromdagen, de gjorde mazarinkaka. Det vill jag ha. En saftig variant.

Men först ska vi rösta!